mlesliek

Ja hehe vårann fiske tur .. skrattar bara jag tänker på det.Finns många tankar som får mig att le. Faktiskt många fina minnen från denna sommaren. Bara sånna små saker som att höra min pappa skratta, han skrattade jämt förut. Men senaste året har jag inte alls hört det, han som var en sån frisk fläkt bland alla andra och lockade till skratt med sitt skratt. Men nu under sommaren har jag hört det flera gånger och varje gång jag hörde det så värmdes mitt hjärta. Varje gång han skrattade så tändes en gnista med hopp om att sjukdomen hejdat sig och att han kanske skulle kunna hålla sig där, eller kanske till och med bli bättre. Lite konstigt det där hur hoppet aldrig försvinner, även om jag vet att det bara går utför så hoppas jag hela tiden.Men jag vet att jag kommer få nöja mig med dom små glimtarna av min forna far, ja faktiskt min riktigta pappa är historia nu men jag känner mer kärlek till han nu än nånsin förr. Varför visade jag det inte bättre förr kan jag undra, eller jag undrar väldigt ofta varför jag inte gjort vissa saker annorlunda. Men det är ju faktiskt så att vi alla blir äldre och mer erfarna, dessutom så gör man ju det som känns rätt precis då. Så är det ju bara!


Men ja nu har sommaren gått och min far är mer yr och borta än nånsin. Vi var på antikrundan i cassels/grängesberg. Där fick vi köa och sen fick vi köa och strax efter det fick vi köa. Vi vart alla tre trötta och sega efter en 3 timmar. Men i vilket fall när vi stod i sista kön så kunde man äntligen sätta sig lite, så jag gjorde det då såg min far det och satt sig brevid mig. Men som alla vet så rör sig ju kön så vart tvugna att resa oss och gå några steg för att sen sätta oss igen. Pappa vart tvungen att ta sig runt en stol, men han klarade inte av det. Jag pekade och förklarade för han hur han skulle gå runt stolen, men det gick bara inte. Jag såg på hans ansikte hur han börja bli förbannad och irriterad, så jag reste mig upp satt han ner på min plats och gick runt stolen själv. Då slog det mig som ett slag i ansiktet, fan vad sjuk han blitt under sommaren utan att jag sett det!!!!

I onsdags så hade jag och min sambo köpt ny soffa, vi åkte ner till Växjö och köpte den. Så vi låna min mors bil och deras släp, så när vi kom hem så stod dom hemma hos oss och vänta. Ja och min mor jag och min sambo började bära in delar, vart på jag visa min far kuddarna han kunde bära in. Så han skulle börja göra det. Han lyfte med sig några kuddar och skulle gå in, men han skulle gå genom balkong dörren. Så jag stanna han och sa till han gå till ytter dörren istället slipper det bli så skitigt i vardags rummet. Vart på han börja gå in genom balkong dörren igen, jag stoppa han igen  och igen och igen. Till slut fick jag inse att det inte funka så jag tog han under armen och visa han vart dörren fanns och la ett par kuddar där för att visa han exakt hur jag menade.


Alltså jag vill ju att han ska känna sig delaktig och engagerad, men det känns som en tunn tunn lina att balansera på. Om man lyckas kan man se han glad och lycklig men kliver man snett så faller min far fortare än nånsin, genom att bli arg och deprimerad. Ja och snart börjar anhörighets träffarna igen. Nu har jag faktiskt fått min bror och syster att gå med på att följa med dit. Det kommer bli tufft för dom, men nyttigt.

Tack alla som läser, tack vare er känner jag mig inte så ensam och svag.

Hej hej ja det jag ska skriva om idag är hur jag anser att postivt tänkande påverkar mig min far och min familj.
Anledningen till att jag skriver om detta är, att min far har haft en rolig sommar med en hel del glädje. Och det tror jag är anledningen till att jag inte sett han som så jätte sjuk under sommaren. Hans gamla barndoms kamrat var ju upp och umgicks med min far i 2 veckor osch dom skratta och skoja hela tiden. Åkte bil runt om över allt och mindes saker från förr tillsammans. Så min far lyste upp så enormt mycket då, jag sitter just nu och tänker på fiske turen med dom två. Vi skratta och skoja och skratta ännu mer, det var den bästa stunden med min far som jag haft på många många år.
Den fiske turen kommer jag nog med all säkehet minnas resten av mitt liv. När vi åkte ut funderade jag lite hur det skulle gå, vad klarar egentligen min far av. Jag vet ju inte riktigt vart gränsen går, gång från gång. Jag lixom famlar i mörkret, men så tänkte jag också att jag skulle göra mitt bästa så min far och hans kamrat skulle få komma ut på sjön en sväng. Sjön där dom tillbringat alla sina ungdoms år tillsammans. Så ja i vilket fall så åkte vi ut på sjön och dom satt och peka och prata och skratta, sen stanna vi till hos en gemensam vän till dom, för att fråga om han ville med eller hur han ville. Han sa dock att det regna och var kallt och hade därför ingen lust, är inte det lite typiskt en vanlig svensk. Man tänker inte på att det kan vara sista chansen, nej man går och drar benen efter sig och tror det ska komma nya bättre tillfällen. Och hur kan det bara sluta ?? Jo man står där och ångrar sig resten av livet. Det vill jag inte göra, jag vill göra det bästa av den lilla tid jag har här på jorden och tänker så göra. Ja i alla fall så åkte vi vidare och satt oss med båten intill en ö och vecklade ut våra metspön. Vi fixade på mask (vi hjälptes åt att sätta på åt min far) slängde ut våra spön, börja meta och min far fick första hugget. Så han drog upp och hade en fin borre på som vi la i påsen, sen satt jag på ny mask åt han sen var kaoset löst. Pappa fiskade över under och runt våra spön, men vi bara skrattade och han med. I andra tillfällen så hade han blitt förbannad och frustrerad, men han bara skratta med oss. Vi krångla fram och tebax och härja och hade så kul. Så efter ett par borrar var och nån pilsner så tog vi oss till en halv ö. En halv ö som dom kallar pilsner ön, den kallas så för i sina yngre dar så stanna dom alltid på den och elda och drack öl. Ja dom passade på att njuta lite av livet och världen när dom ändå var ute och fiska. Så vi gick upp där på den halv ön och börja göra upp eld, satt oss sen på stubbarna som dom släpat ut för länge länge sedan. Och kort efter det höjtar han till högt pappas vän hjälp mig.... och vi hjälper han upp, då var stubben så slut och rutten så den ramla ihop i 5 delar. Än en gång började vi grava åt hela grejen. Sen grilla vi korv med bacon ost på och götta oss ordentligt i regnet. Javisst det var en regning kall och blöt tur men det var en av dom bästa dagarna i mitt liv. Ja och så där fort satt min pappas liv så länge han hade sin vän där som skratta och skoja med han, men jag vet ju att jag aldrig skulle orka vara så full av energi med min far hela tiden. Bara att tanken på hans sjukdom tar ju mer energi av mig än en hel dag i forsen. Det kan verkligen göra ont att leva och se sånt här. Om man i alla fall hade ett val, valet att ha pappa frisk i ett år och göra så mycket som möjligt med han. Nu har man inget val nu vet man bara att ett liv med pappa det får man aldrig igen. Jag gråter när jag tänker på det samtidigt som jag skrattar åt vårann fisketur. Han virrighet skrattade vi åt då, och den gråter jag över nu. Men men jag hoppas han mådde bra där och hade kul, vet inte om han minns den nu men.

Ja nu orkar jag inte skriva mer .

Shit va fort det går i bland.. För några veckor sen så kändes min pappa nästan frisk. Men nu verkar han sjukare än nånsin, det gör så ont att se när man väl inser att han kommer bara bli sämre och sämre. Nyss kändes det ju som sjukdomen inte ens fanns där, men det är väll så att vi tog alla lite semester denna sommaren. Hmmmm ja och nu har jakt och svamp säsongen börjat, tungt det med. Det var ju jag och pappa som gjorde allt det tillsammans. Jag har funderat lite över vad som gjort att pappa känts ganska frisk under denna sommaren, visst jag har inget svar som en läkare kanske kan intyga. Men jag har min egna teori, och den teorin handlar om den saken vi alla behöver mer av. En sak som jag jobbat med i 10 års tid för att nån gång till slut upp nå. Och det är total glädje, och jag tror total glädje uppnår man genom ett positivt tänkande. Så vad jag tror har gjort att min far har verkat frisk, och att han  känts sig friskare är för att han har vart glad. Varför han har vart glad ska jag skriva om mer senare. Det kommer bli en hel bok nästan,om allt jag tänkt  så jag måste nog ha en hel dag på mig. Så jag skriver snart.. promis;)


Ta hand om er alla.. vi är fler än du tror.

Ja nu har ju jag som dom allra flesta haft lite semester. Även från detta, min fars sjukdom. Om man nu kan skriva så, men i vilket fall så har jag mest luta mig tebax och försökt gjort det bästa av denna sommar som kan bli den sista med min min far. Vi har gjort en hel del, vi har fiskat promenerat vart till stockholm en sväng. Druckit nån öl med och götta oss riktigt. Känns bra faktiskt att få lite kvalitets tid med min far och samtidigt tränga bort sjukdomen en stund och inte hänga upp sig på alla tecken på att han är sjuk. Men det är inte lätt, men men om man åker ut på sjön och metar lite och tar ett par öl så blir man ju lite yr själv och kan kommunicera på ett helt annat sätt:) hehe. Kanske inte helt rätt att göra men min far önskade sig ju en sista sommar i vintras där han skulle få leva ett normalt liv utan någon hjälp osv. Jag tror att jag gjort mitt bästa för att ge han det, jag tror vi alla har gjort det.

Nej måste säga att jag är väldigt nöjd över denna sommar med min pappa som mycket väl kan bli den sista.