Positivt forts
Men ja nu har sommaren gått och min far är mer yr och borta än nånsin. Vi var på antikrundan i cassels/grängesberg. Där fick vi köa och sen fick vi köa och strax efter det fick vi köa. Vi vart alla tre trötta och sega efter en 3 timmar. Men i vilket fall när vi stod i sista kön så kunde man äntligen sätta sig lite, så jag gjorde det då såg min far det och satt sig brevid mig. Men som alla vet så rör sig ju kön så vart tvugna att resa oss och gå några steg för att sen sätta oss igen. Pappa vart tvungen att ta sig runt en stol, men han klarade inte av det. Jag pekade och förklarade för han hur han skulle gå runt stolen, men det gick bara inte. Jag såg på hans ansikte hur han börja bli förbannad och irriterad, så jag reste mig upp satt han ner på min plats och gick runt stolen själv. Då slog det mig som ett slag i ansiktet, fan vad sjuk han blitt under sommaren utan att jag sett det!!!!
I onsdags så hade jag och min sambo köpt ny soffa, vi åkte ner till Växjö och köpte den. Så vi låna min mors bil och deras släp, så när vi kom hem så stod dom hemma hos oss och vänta. Ja och min mor jag och min sambo började bära in delar, vart på jag visa min far kuddarna han kunde bära in. Så han skulle börja göra det. Han lyfte med sig några kuddar och skulle gå in, men han skulle gå genom balkong dörren. Så jag stanna han och sa till han gå till ytter dörren istället slipper det bli så skitigt i vardags rummet. Vart på han börja gå in genom balkong dörren igen, jag stoppa han igen och igen och igen. Till slut fick jag inse att det inte funka så jag tog han under armen och visa han vart dörren fanns och la ett par kuddar där för att visa han exakt hur jag menade.
Alltså jag vill ju att han ska känna sig delaktig och engagerad, men det känns som en tunn tunn lina att balansera på. Om man lyckas kan man se han glad och lycklig men kliver man snett så faller min far fortare än nånsin, genom att bli arg och deprimerad. Ja och snart börjar anhörighets träffarna igen. Nu har jag faktiskt fått min bror och syster att gå med på att följa med dit. Det kommer bli tufft för dom, men nyttigt.
Tack alla som läser, tack vare er känner jag mig inte så ensam och svag.
Hej vännen.. jag finns här hoppas du vet det... kan nog inte ens föreställa mig vad du går igenom. :( krama om
For en fin blogg du har, du beskriver din situasjon så ærlig og bra, -stor klem fra ida
Ja herregud livet utsätter oss för prövningar. Jag tycker att du e stark du finns för hela din familj trots att det e tufft det e starkt ...Tänker på dig älskar din min vän.....!!!
Tänker på er, ni kämpar i motvind men gör ändå det bästa av det! många kramar
"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dom att bygga bo i ditt hår!"
Hej,
Jag är en kommunikationsstuderande i Stockholm som arbetar tillsammans med Svenskt Demens Centrum (www.demenscentrum.se) och undrar ifall du möjligtvis har tid och lust att ställa upp i en intervju? Jag försöker få en inblick i en anhöriges liv för att lära mig mer om sjukdomen.
Kontakta mig gärna per mejl i så fall.
/Adam