mlesliek

Ja nu är det måndag och jag har knappt sovit en blund i natt.
Vi hade jätte trevligt igår , dock väldigt tråkigt att min systers familj inte kunde närvara.
Min syster och hennes yngsta dotter hade fått magsjuka tydligen och låg hemma och tog sig ett snack med toaletten.
Men vi var och åt jag min bror med tjej min mor och far och min underbara flickvän.
Jag hade bokat mat åt oss på ulvshyttans buddist tempel, kanon god thaimat.
Den bästa jag ätit tror jag faktiskt, bättre än maten jag fick i thailand när jag var där.
Vi åt och prata, skratta och hade riktigt trevligt. Men min far hängde inte med i mycket heller, men han verkade uppskatta stället och atmosfären. Det som är jobbigt när man drar iväg så där är ju att sjudom syns så tydligt då. Allt blir väldigt yrt för han och vi får hjälpa han med allt. Jag ser även då vilket jobb min mamma gör med han och kan bara föreställa mig det enorma arbete hon gör varje dag varje minut varje sekund hon är med pappa. Man förstår varför honkan vara lite trött och gring i mellan åt. Men hon blir för varje dag som går en av mina största idoler. Hon är helt fantastisk tycker jag. Hon hjälpte han att ta mat och peka ut vad det var för mat och även allt annat, bara en sån sak som att dom äter med gaffel och sked thailändarna. Det blev en väldigt svår grej för min far, så mamma fixa fram en kniv till han. Tänk att en sån liten sak kan bli så svårt, flera gånger såg jag hur han inte kunde lösa det enkla saken att äta för det var en liten sak som var annorlunda. Samma sak när vi hade ätit druckit kaffe och började bli klara, då ville min far gå ut och röka. Så han reste sig upp och skulle gå ut, men han kom tebax efter nån sekund. Sen satt han och sa säkert fem gånger till min mor att dom skulle gå och röka, han hittade helt enkelt inte ut av den enkla anledningen att vi gick ner en trappa till matsalen när vi kom dit. Det känns så jobbigt att se, han som aldrig gått vilse ute i skogen när vi jagat. Han har alltid hittat tebax när alla andra ståt och kliat sig i huvu och funderat vart vi ska.

Jag har sovit dåligt i natt pga alla tankar o hur länge till han kan klara sig ensam. Han behöver förmodligen hjälp snart hela dagarna. För vem vet när han inte hittar hem själv längre när han är ute med hundarna och går. Men hur ska vi göra för att få hjälp och hur ska man bemöta pappa med det. Många tankar i huvu som jag inte kan svara på själv, som bara framtiden kan ge svar på. Men målet är att pappa ska få det så bra som möjligt och att min mor ska få koppla av. Så jag ser målet och jag ska ta oss dit, fokusera planera och utföra. Det är det som gäller!

Ja men jag tycker i vilket fall att vi hade det bra igår och att även om det är jobbigt att se min far så uppskattar jag varje sekund jag kan få med han hur jobbigt det än är. Dessutom lär jag mig hela tiden att uppskatta allt i kring mig mer. Mina vänner och framför allt min familj.

Lev och njut om du är vis
Ditt liv går inte i repris