Just nu.

Hej just nu verkar min pappa ha kommit in i ett stadie där han inte litar på oss längre. Allt som görs och sägs så säger han låt bli det är mitt. Min bror och han tog hem en beachbuggy för några veckor sen som har ståt hos min farmor. Dagen efter ringer han till mig panik slagen och väldigt yr och säger till mig att min bror tagit hem den utan lov. Så jag åker dit och ska prata med min bror och fråga vad han håller på med, som tur är så pratar jag med min mor före och hon berättade att dom gjort det tillsammans. Då insåg jag att min kära far börjar försvinna mer än jag nånsin kunde föreställt mig. Och det var jobbigt det tar väldigt mycket på kropp och själ att få sånna insikter. Man vill bara gräva ner sig i en sandlåda eller nåt, men vad skulle det lösa. Och under dom senaste veckorna har det kännts som det bara blivit värre och värre och värre eller när jag tänker på det, det har nog gått mer än en månad men det känns som det går fortare just nu. På slutet så har det varit mycket sånt som när jag kom och ville få min far aktiverad med att ta fram båten. Så jag sa det, ska vi lägga båten i sjön snart? Då fick jag det enkla svaret, den är min! Jag svarade,det vet jag och fråga igen om han ville ha den i sjön, då skyllde han allt på mamma och sa att det var allt hon som bestämde sånt. Min mamma och jag går på sånna anhörighets möten tillsammans och vi pratade om detta och hon berättade för mig då att min far mummlar om detta hela tiden. Att vi bara tar och förstör att det är hans grejer och så vidare. Man blir ju så frustrerad när man egentligen bara vill hjälpa mamma att aktivera han så han inte ska sitta på stolen i köket och bara titta.Jag blir i vilket fall väldigt frustrerad, man vill så mycket men kan inget göra lixom.


Men jag säger det, vilken tur jag och mamma har som kan åka iväg.
Åka iväg på anhörighets mötena tillsammans, vi får så mycket mer sagt så.
Vi har nog aldrig ståt varann närmare jag och min mor än nu.
Och alla härliga goa (ursäkta utrycket;) tanterna, dom gör att allt känns lättare.
Gå på sånna det tjänar du på.

Kommentarer
Postat av: Ann

Tack för den du Mattias,bli kallad tant:) Skämt och sido, jag tror att vi alla mer än gärna blir kallade "tanter" bara vi får träffas och skratta och grina om vartannat.Dom som aldrig har vart på en anhörig-cirkel går miste om väldigt MYCKET!

Ha det gott och hälsa dom där hemma.

2009-05-14 @ 15:20:22
Postat av: Micke igen ;-)

Får jag fråga? Vilka anhörigsmöten? Behöver mer än så tyvärr jag.

Fick tala med en kurator, barnkurator ville inte mer!

2009-05-15 @ 00:00:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0