Ett helt år har gått!!!!!
Jag insåg precis nu att ett år har gått!
Ett helt år av sorg och saknad har passerat sen den dagen jag bestämde mig för att göra en skillnad.
Vad har hänt under året då? Jo jag har acceptera att pappa aldrig mer blir den pappa jag en gång kände. Jag har bearbetat sjukdomen så pass mycket, så jag inte gråter vareviga kväll. Nu sker det inte alls lika ofta en till 4 gånger i månaden men vad är det i jämförelse. Jag har lärt mig att ta reda på tiden jag har med min far, ge han den kärleken han förtjänar. Kallar nästan pappa för pappa nu också, har haft svårt för det sen han blev förändrad. Han fick heta Lasse istället men nu försöker jag tänka på det och säga pappa när jag är med han.
Det är jobbigt för det är ju inte riktigt pappa som är där.
Jag har fått hjälp av en psykolog, dock kände inte jag att det gav mig något spec, har en person i mitt liv som ger mig mer svar på frågorna om livet. Vad skulle jag göra utan han i min bekantskaps krets?
Det är faktiskt min pappa som sett till att jag har denna person som vän, kanske var det ödet som ingrep där för 12år sen. Jag har blivit invald som ordförande i alzheimerföreningen i dalarnas län, börjat före läsa om hur det är att vara unganhörig. Om kärleken och sorgen om maktlöshet och ännu mer kärlek. Jag hadde världens bästa sambo men jag vet inte om jag har det längre. Hänt ganska tuffa saker nyliggen som jag måste fundera ut om jag kan leva med. Hon gör allt rätt nu för att få mig att stanna nu finns hon där för mig till 110 procent så kanske vi tar oss ur detta storm väder. Men men den som lever får se hur det ser ut om ett halv år eller så.
Ja tänk vilken skillnad det blivit på ett år!!!!!!!!
För ett år sen kunde jag inte nämna ordet alzheimer utan att känna mig illamående och ha tårar som rinner ut för min kind. För ett år sen vart jag bara arg på att allt går på skit, för ett år sen kunde jag inte känna kärleken hela vägen utan att själv vilja dö. För ett år sen kände jag ofta för att stanna inne och aldrig gå ut. För ett år sen kände jag mig ensammast i världen. För ett år sen kände jag inte igen mig själv i mina beslut!!!
Så vad har jag lärt mig under året??
Jo att älska är det viktigaste som finns i livet!
För även om nån försvinner ur mitt liv så är det jag som finns kvar och minns hur jag behandla denna person.
Vill hellre minnas med kärlek än med ilska och förtvivlan!
Jag har lärt mig att det blir lättare att prata med människor varje gång man gör det.
Så om man börjar berätta min pappa är sjuk och jag orkar inte med det!
Nästa gång man gör det är det lättare och fler ord kommer komma fram!
Jag har förståt att mina vänner älskar mig i alla värder!! <3
Jag känner varje dag hur mycket min familj betyder för mig. Hur jag älskar dom och vill hjälpa dom ta sig genom detta. Jag vill att dom ska förstå att det är dom och deras kärlek till mig som gjort så jag orkat detta år.
Mamma, Ida, Rikard, Alex, Vendela, Elsa och den yngsta Malte, min bror från en annan mamma Jani. Pappas bästa vän/bror Tony och ja faktiskt den som gjort mest av alla för mig alla kvällar jag gråtit och velat bara försvinna. Min sambo Therese som jag älskar så oerhört mycket, hon har verkligen gjort allt för mig.
Jag är belönad av livet med en massa kärlek, jag har tur!! Jag hoppas jag kan ge dom lika mycket tebax! Kanske ja kanske man får höra det en dag det vore underbart. För jag hoppas verkligen jag inte bara tar utan ger minst lika mycket tillbaka.
Sen då den jag älskar som är sjuk, fan vad jag önskar han förstod hur mycket jag älskar han.
Pappa du saknas mig även om du är där.!!
Kärleken kan slita en isär, men den kan även bygga upp dig och bli stark.
Man behöver ingen mur för att vara stark.
Man kan vara stark av kärlek, det är jag.
Kram till er alla. <3
Ett helt år av sorg och saknad har passerat sen den dagen jag bestämde mig för att göra en skillnad.
Vad har hänt under året då? Jo jag har acceptera att pappa aldrig mer blir den pappa jag en gång kände. Jag har bearbetat sjukdomen så pass mycket, så jag inte gråter vareviga kväll. Nu sker det inte alls lika ofta en till 4 gånger i månaden men vad är det i jämförelse. Jag har lärt mig att ta reda på tiden jag har med min far, ge han den kärleken han förtjänar. Kallar nästan pappa för pappa nu också, har haft svårt för det sen han blev förändrad. Han fick heta Lasse istället men nu försöker jag tänka på det och säga pappa när jag är med han.
Det är jobbigt för det är ju inte riktigt pappa som är där.
Jag har fått hjälp av en psykolog, dock kände inte jag att det gav mig något spec, har en person i mitt liv som ger mig mer svar på frågorna om livet. Vad skulle jag göra utan han i min bekantskaps krets?
Det är faktiskt min pappa som sett till att jag har denna person som vän, kanske var det ödet som ingrep där för 12år sen. Jag har blivit invald som ordförande i alzheimerföreningen i dalarnas län, börjat före läsa om hur det är att vara unganhörig. Om kärleken och sorgen om maktlöshet och ännu mer kärlek. Jag hadde världens bästa sambo men jag vet inte om jag har det längre. Hänt ganska tuffa saker nyliggen som jag måste fundera ut om jag kan leva med. Hon gör allt rätt nu för att få mig att stanna nu finns hon där för mig till 110 procent så kanske vi tar oss ur detta storm väder. Men men den som lever får se hur det ser ut om ett halv år eller så.
Ja tänk vilken skillnad det blivit på ett år!!!!!!!!
För ett år sen kunde jag inte nämna ordet alzheimer utan att känna mig illamående och ha tårar som rinner ut för min kind. För ett år sen vart jag bara arg på att allt går på skit, för ett år sen kunde jag inte känna kärleken hela vägen utan att själv vilja dö. För ett år sen kände jag ofta för att stanna inne och aldrig gå ut. För ett år sen kände jag mig ensammast i världen. För ett år sen kände jag inte igen mig själv i mina beslut!!!
Så vad har jag lärt mig under året??
Jo att älska är det viktigaste som finns i livet!
För även om nån försvinner ur mitt liv så är det jag som finns kvar och minns hur jag behandla denna person.
Vill hellre minnas med kärlek än med ilska och förtvivlan!
Jag har lärt mig att det blir lättare att prata med människor varje gång man gör det.
Så om man börjar berätta min pappa är sjuk och jag orkar inte med det!
Nästa gång man gör det är det lättare och fler ord kommer komma fram!
Jag har förståt att mina vänner älskar mig i alla värder!! <3
Jag känner varje dag hur mycket min familj betyder för mig. Hur jag älskar dom och vill hjälpa dom ta sig genom detta. Jag vill att dom ska förstå att det är dom och deras kärlek till mig som gjort så jag orkat detta år.
Mamma, Ida, Rikard, Alex, Vendela, Elsa och den yngsta Malte, min bror från en annan mamma Jani. Pappas bästa vän/bror Tony och ja faktiskt den som gjort mest av alla för mig alla kvällar jag gråtit och velat bara försvinna. Min sambo Therese som jag älskar så oerhört mycket, hon har verkligen gjort allt för mig.
Jag är belönad av livet med en massa kärlek, jag har tur!! Jag hoppas jag kan ge dom lika mycket tebax! Kanske ja kanske man får höra det en dag det vore underbart. För jag hoppas verkligen jag inte bara tar utan ger minst lika mycket tillbaka.
Sen då den jag älskar som är sjuk, fan vad jag önskar han förstod hur mycket jag älskar han.
Pappa du saknas mig även om du är där.!!
Kärleken kan slita en isär, men den kan även bygga upp dig och bli stark.
Man behöver ingen mur för att vara stark.
Man kan vara stark av kärlek, det är jag.
Kram till er alla. <3
En snabbis i Stockholm
Ja jag glömde ju själv klart kvar mina jobb nycklar i Stockholm.
Så jag tog mig en vända dit i Fredags, jag åkte på morgonen kom fram ringde Tony och väckte hans dotter.
Hon såg ut som 7 svåra år efter en vända till finland på en färja, kunde bara skratta åt henne.
Dessutom kan man säga att jag tvingade med mig tony upp till Dalarna. Så var hos han och väntade tills han kom hem, medans jag väntade så tog jag en promenix upp till den gamla vivo affären som finns där i centrum. Där jobbar ju en av dom bästa jag någonsin träffat, Carina så jag gick in och hejade på henne och hon såg lika glad ut som alltid. Hennes glädje får mig att le och känna att livet är ganska enkelt i afall. Önskar det fanns fler sånna människor i världen. Ja sen kom Tony hem och vi på började färden till dalarna. Jah hade pratat med min mor och hon tyckte det skulle bli trevligt att pappas vän skulle komma. Där emot visste inte pappa nånting, man kan säga att det skulle bli en överaskning.
När vi så var framme i Rämshyttan så gick jag in och efter mig kom tony, pappa heja på mig sen tittade han mot dörren och sa högt ÄR DU HÄR. Va kul!!!
Man såg riktigt hur glädjen kom i pappas ögon, när tony kommer eller är i närheten så kan man verkligen se hur pappa blir överlycklig. Även om han inte kan utrycka det så ser man det.
På lördagen åkte jag ut till dom vi tog en vända till stan där jag gav dom mina bilnycklar och åkte med min sambo hem som slutade jobbet. Så dom skulle få göra nåt på egen hand, Medans jag och min sambo åkte hemåt stannade vi på tågstationen där jag köpte en billjett till tony så han skulle komma hem. Jag tänkte när jag satt mig i bilen, denna helg kostade mig 500, det är värt varenda öre! Att få se pappas glädje att få höra hans skratt.
Jag bet nämligen Tonys resa mm för att få se pappa så glad är värt mer än alla pengar i världen.
Tony är just nu i mina ögon värd sin vikt i guld, det han gör för min pappa är mer än nån av oss andra kan göra. Med gråten på min kind inser jag precis nu att jag aldrig kommer kunna göra det där för pappa. Jag önskar tony fanns närmare jag önskar jag vore miljonär så jag kunde bet tony för att vara med pappa, ge han en lön alltså.
Han gör underverk med pappa. Känns så hårt att inte jag kan göra samma sak.
Det är ändå skönt även om jag inte klarar av det så fick jag med mig tony så han kan göra det åt mig eller hur man säger. Önskar jag kunde göra så jämt. Jag vet inte hur jag ska skriva eller vad jag ska säga längre.
Det känns hårt att jag aldrig kommer kunna göra pappa så glad igen.
För hårt!!!
Så jag tog mig en vända dit i Fredags, jag åkte på morgonen kom fram ringde Tony och väckte hans dotter.
Hon såg ut som 7 svåra år efter en vända till finland på en färja, kunde bara skratta åt henne.
Dessutom kan man säga att jag tvingade med mig tony upp till Dalarna. Så var hos han och väntade tills han kom hem, medans jag väntade så tog jag en promenix upp till den gamla vivo affären som finns där i centrum. Där jobbar ju en av dom bästa jag någonsin träffat, Carina så jag gick in och hejade på henne och hon såg lika glad ut som alltid. Hennes glädje får mig att le och känna att livet är ganska enkelt i afall. Önskar det fanns fler sånna människor i världen. Ja sen kom Tony hem och vi på började färden till dalarna. Jah hade pratat med min mor och hon tyckte det skulle bli trevligt att pappas vän skulle komma. Där emot visste inte pappa nånting, man kan säga att det skulle bli en överaskning.
När vi så var framme i Rämshyttan så gick jag in och efter mig kom tony, pappa heja på mig sen tittade han mot dörren och sa högt ÄR DU HÄR. Va kul!!!
Man såg riktigt hur glädjen kom i pappas ögon, när tony kommer eller är i närheten så kan man verkligen se hur pappa blir överlycklig. Även om han inte kan utrycka det så ser man det.
På lördagen åkte jag ut till dom vi tog en vända till stan där jag gav dom mina bilnycklar och åkte med min sambo hem som slutade jobbet. Så dom skulle få göra nåt på egen hand, Medans jag och min sambo åkte hemåt stannade vi på tågstationen där jag köpte en billjett till tony så han skulle komma hem. Jag tänkte när jag satt mig i bilen, denna helg kostade mig 500, det är värt varenda öre! Att få se pappas glädje att få höra hans skratt.
Jag bet nämligen Tonys resa mm för att få se pappa så glad är värt mer än alla pengar i världen.
Tony är just nu i mina ögon värd sin vikt i guld, det han gör för min pappa är mer än nån av oss andra kan göra. Med gråten på min kind inser jag precis nu att jag aldrig kommer kunna göra det där för pappa. Jag önskar tony fanns närmare jag önskar jag vore miljonär så jag kunde bet tony för att vara med pappa, ge han en lön alltså.
Han gör underverk med pappa. Känns så hårt att inte jag kan göra samma sak.
Det är ändå skönt även om jag inte klarar av det så fick jag med mig tony så han kan göra det åt mig eller hur man säger. Önskar jag kunde göra så jämt. Jag vet inte hur jag ska skriva eller vad jag ska säga längre.
Det känns hårt att jag aldrig kommer kunna göra pappa så glad igen.
För hårt!!!
Stockholms resa mitt i livet.
Ja en resa mitt i livet var vad detta skulle ha vart, nu är det en av dom sista sakerna som jag kunde göra med min pappa. Han snart 55 år skulle ju ha befunnit sig mitt i livet, nu är han på livets sista verser. Men som jag försöker leva med han i nuet så ska jag uppskatta denna resa i stället för att sörja han mitt i livet. Jag försöker verkligen var enda dag att fånga ögonblicket, livet så som det kunde vara. Men hur jag än gör känns det som jag slår huvudet i väggen. Jag kämpar och kämpar med mina innersta tankar, försöker bryta ner det dåliga i min värld se ljuset och möjliheterna. Men varje gång jag sträcker ut min rygg och känner jag börjar kunna leva händer saker som får mig att trilla igen, ramla ner i en avgrund så djup och mörk. Om man jämför den mörkaste natt med denna avgrund finns det mer ljus där, i natten alltså för efter en natt vet jag att dagen åter kommer gry. Nu vet jag inte om jag någonsin kommer återkomma till det liv jag en gång levt allt känns omöjligt och tungt. När jag försöker göra nåt bra för alla går den jag älskar mest av allt och sviker mitt förtroende. Jag hade det jobbigt med pappa denna helg, men det var inget mot det som väntade när jag kom hem.
Men helgen med pappa gick rätt bra i afall, han var laddad min kära far. Från det vi åkte tills vi var framme så var det ständigt samma ord. Ska bli kul, ta en pilsner,kul att komma iväg, ta en pilsner. Vi kom ner till sthlm och där upptäckte jag ganska snart att jag var mer i vägen än nåt annat, satt jag där med dom satt pappa tyst gick jag undan ett tag hörde jag pappas skratt efter nån sekund. Jag funderade ett tag och kom fram till att 3 är nog en för mycket för min far. Så jag bestämde att hålla en låg profil och låta dom umgås och ha kul. Och så blev det!
Som tur är har jag fått en helt underbar vän i 08 landet, en Carina som förgyllde min vistelse där nere. Hennes mamma har också denna hemska sjukdom, så vi kan på nåt vis prata om allt. Vi förstår smärtan vi känner och denna känsla av oförmögenhet att göra nåt. Ensamheten om nätterna och den smärtande kärlek som finns där. Om man inte lever mitt i detta så kan man aldrig förstå!!
Vi hängde i afall hela helgen, jag fick se hur hon bodde och ja vi bara var, Jag som inte kunnat bara vara på så satans länge.
Jag är så tacksam att livet gett mig en sån vän, en vän för livet, en vän som jag alltid kommer finnas för.
Sen kan jag bara säga att ÄNGLAR dom finns dom, även om man inte kan se deras vingar.
Dom finns där mitt ibland oss hela tiden, jag känner en av dom!!!
Hans namn är Tony Brolin! Den mest underbara människan man kan ha som vän. Min pappa har haft turen att ha han som vän hela livet. Han var så underbar med pappa, jag hörde hela tiden när jag var där. När pappa irra omkring i lägenheten och inte visste vad han skulle gå eller göra. Karlsson ska du på toa, karlsson vill du ta en rök, Karlsson vill du ta en promenad, Karlsson ska du med och handla. Han passade upp pappa hela tiden han fanns där verkligen som en riktig vän. Han frågade inte så mycket när pappa vimsa i sitt tal istället skoja han på som vanligt och pappa skratta högt och gott. Min pappa skratta igen!!!
Minns inte sist jag hörde han skratta på det viset. Jag kan inte förklara med ord det jag känner för denna person, Tony han är och kommer föralltid vara en ängel i mina ögon och han har en plats i mitt hjärta så länge jag lever.
Ja det jag upptäckte på denna resa var att pappa har blitt så fruktansvärt mycket sämmre under denna vinter. Det var det jobbigaste med denna resa, inse att pappa kanske inte har så långt kvar tills han glömt mig helt och hållet. Jag måste inse detta redan nu så jag inte trillar igen, ner i detta mörker. Jag lär mig av varje skrubbsår jag får i min själ att ta med mig mer och mer saker i livet som skyddar. Denna helg fick jag med mig en sak.
Änglar finns mitt ibland oss och när man behöver dom som mest. gör dom sig synliga!!
Tony du är min pappas ängel!! Älskar dig för att du är du.
Pappas åter kommande ord på vägen hem var.
Jag har haft kul, det har vart roligt, måste vi göra igen, han kommer i sommar, han kommer snart och hälsar på mig , snart kommer Tony, Gud så kul allt vart.
Älskar dig Pappa jag skulle ta din plats när som helst!
Men helgen med pappa gick rätt bra i afall, han var laddad min kära far. Från det vi åkte tills vi var framme så var det ständigt samma ord. Ska bli kul, ta en pilsner,kul att komma iväg, ta en pilsner. Vi kom ner till sthlm och där upptäckte jag ganska snart att jag var mer i vägen än nåt annat, satt jag där med dom satt pappa tyst gick jag undan ett tag hörde jag pappas skratt efter nån sekund. Jag funderade ett tag och kom fram till att 3 är nog en för mycket för min far. Så jag bestämde att hålla en låg profil och låta dom umgås och ha kul. Och så blev det!
Som tur är har jag fått en helt underbar vän i 08 landet, en Carina som förgyllde min vistelse där nere. Hennes mamma har också denna hemska sjukdom, så vi kan på nåt vis prata om allt. Vi förstår smärtan vi känner och denna känsla av oförmögenhet att göra nåt. Ensamheten om nätterna och den smärtande kärlek som finns där. Om man inte lever mitt i detta så kan man aldrig förstå!!
Vi hängde i afall hela helgen, jag fick se hur hon bodde och ja vi bara var, Jag som inte kunnat bara vara på så satans länge.
Jag är så tacksam att livet gett mig en sån vän, en vän för livet, en vän som jag alltid kommer finnas för.
Sen kan jag bara säga att ÄNGLAR dom finns dom, även om man inte kan se deras vingar.
Dom finns där mitt ibland oss hela tiden, jag känner en av dom!!!
Hans namn är Tony Brolin! Den mest underbara människan man kan ha som vän. Min pappa har haft turen att ha han som vän hela livet. Han var så underbar med pappa, jag hörde hela tiden när jag var där. När pappa irra omkring i lägenheten och inte visste vad han skulle gå eller göra. Karlsson ska du på toa, karlsson vill du ta en rök, Karlsson vill du ta en promenad, Karlsson ska du med och handla. Han passade upp pappa hela tiden han fanns där verkligen som en riktig vän. Han frågade inte så mycket när pappa vimsa i sitt tal istället skoja han på som vanligt och pappa skratta högt och gott. Min pappa skratta igen!!!
Minns inte sist jag hörde han skratta på det viset. Jag kan inte förklara med ord det jag känner för denna person, Tony han är och kommer föralltid vara en ängel i mina ögon och han har en plats i mitt hjärta så länge jag lever.
Ja det jag upptäckte på denna resa var att pappa har blitt så fruktansvärt mycket sämmre under denna vinter. Det var det jobbigaste med denna resa, inse att pappa kanske inte har så långt kvar tills han glömt mig helt och hållet. Jag måste inse detta redan nu så jag inte trillar igen, ner i detta mörker. Jag lär mig av varje skrubbsår jag får i min själ att ta med mig mer och mer saker i livet som skyddar. Denna helg fick jag med mig en sak.
Änglar finns mitt ibland oss och när man behöver dom som mest. gör dom sig synliga!!
Tony du är min pappas ängel!! Älskar dig för att du är du.
Pappas åter kommande ord på vägen hem var.
Jag har haft kul, det har vart roligt, måste vi göra igen, han kommer i sommar, han kommer snart och hälsar på mig , snart kommer Tony, Gud så kul allt vart.
Älskar dig Pappa jag skulle ta din plats när som helst!
