mlesliek

Japp det har tagit lite tid men tror jag är stark nog att skriva om vad som hände på Hesse.

Dagen börja fint jag tog det mest lugnt träna lite och bara laddade för att orka.
Hur man än gör så känns det som att man gör fel, sist när mamma berätta för pappa blev han så arg på henne så den resan blev inte av. Denna gång hade vi planerat att jag min bror och pappa skulle ta mercan och åka och köpa lite delar till bilen. Och sen bara glida till Hesse för att gå in och kika. Vi började som planerat, men innan tog vi en glass i romme. Jag kände oro i kroppen hela tiden. Sen när vi kom dit så klev vi ur och pappa insåg vart vi var. Då tänkte han rymma igen jag gick i kapp pappa och försökte få han och förstå. Känns som det är bättre jag tar den smällen än min mor då hon lever med han varje dag. Han försökte bryta sig loss från mig, mamma gick in och berätta för personalen hur det låg till och jag stod med pappa och försökte på alla vis få han att fatta att det inte var ett ställe han skulle bli kvar på. Han svara bara med att, Jag vill vara hemma!!
Jag vill vara hemma, vilka är vi om vi skulle förbjuda han det. Men jag ville ändå att han skulle gå in så han fick se vad det var. Verkar som nån idiot har lurat i han att vi ska placera han på ett hem och låta han ruttna bort där, ingan namn nämda men det är mot all förmodan den som själv blivit helt knäpp i detta! Ber den ena efter den andra av oss at dra åt helvete. Jag höll på att bryta ihop där ute, det gör ont i mig att se min pappa misstro mig så mycket. Mina tårar börja komma jag kände ilskan över allt skölja över mig. Jag blev inte så snäll i mina ord kan man tycka. Men jag höjde rösten och sa till min pappa att fattar du inte att detta är en social träning så du ska ha en menings full vardag, det är för att hålla dig borta här ifrån. Jag vill inte att du ska bli så dålig så behöver bo här. Jag vill att du ska finnas kvar och uppleva mina barn, när jag köper hus jag vill att du är med den dagen jag ska gifta mig!!! FATTAR DU INTE DET??
Pappa titta mig djupt in i ögonen vände på klacken och gick rakt in på Hesse. Jag följde han strax efter. Med smärta och gråt i mitt bröst.
Vi gick in och titta och pappa gick runt tyst, han ville inte dit jag såg det på han hela tiden.
Jag tänker inte tvinga han heller.

En sak hände några dagar efter, behovs bedömmaren ringde mig och fråga hur det gick.
Jag berätta och hon bevilja direkt i luren 10 timmar ledsagning i veckan till min pappa.
Det kändes skönt, äntligen händer nåt bra! Med det kan vi låta pappa vara hemma och även min mamma kan slappna av lite mer. Nu ska min bror ta dom timmarna. Sen får vi se hur han orkar.
Jag vet att även om jag jobbar som pers assistent idag så skulle inte jag orka vara det åt min pappa.
Blir för mycket känslor inblandat för mig.
Livet är verkligen sjukt jobbigt med pappa nu. det sårar så mycket att behöva jobba i motvind hela tiden.
Men visst är det sjukt hur mycket man kan älska en människa utan att egentligen aldrig ha sagt det.
Jag undrar mycket varför jag inte sa det oftare till pappa, tre små ord. Jag älskar dig!!
Jag undrar varför det är så svårt att säga dom nu.
Jag vill säga det hela hela tiden men nåt stoppar mig. Nej det får bli en ändring på det.
Jag ska börja nu!!!
Jag älskar dig PAPPA!
Jag älskar dig RIKARD
Jag älskar dig IDA
Jag älskar dig MAMMA
Jag älskar dig THERESE
Jag älskar er alla mina VÄNNER
Lämna mig aldrig!!! Snälla lämna mig aldrig!!

Idag är första dagen på resten av pappas liv!
Idag ska jag hämta han och åka till den dagliga verksamheten på hesse gården.
Vi vet alla att han kommer få det bättre när han börjar det.
Men jag vet att han kommer bli arg när vi kommer dit idag!!
Men vi får stödja varann jag min mamma och min bror.
Min bror ska med och det känns toppen!!!
Jag är så glad att han blir med och gör detta.
Det känns helt underbart att han också kommer finnas där att prata med :)
Men jag är så rädd för hur pappa kommer ta det.
Hoppas hoppas att han känner inom sig att vi bara vill väl.!!

I fem timmar hinner mycket av livet passera i revy!
Fem timmar var precis den tiden min pappa var borta igår, han skulle ta en promenad och försvann.
När han gick tänkte min mamma att det var som vanligt, han går hem till farmor och dricker kaffe.
Efter 1 till 1,5 timme skickar därför mamma min bror till farmor för att hämta han, dom skulle äta.
Men hos farmor hade han inte vart på hela dagen, min bror begav sig ut på alla små grus vägar och andra vägar som han kunde ha gått. Där efter ringer min mamma mig och berättar den nyheten, Pappa var borta!!
Jag kände hur mina knän börja darra hur mina handflator börja svettas och hur gärna jag ville åka dit.
Men mamma sa åt mig att ta det lugnt för att Rikard var ute och leta, men mina tankar vart ändå att tillängnas pappa hela tiden. Rämshyttan där dom bor är ju bara en enda stor skog! Man har ju hört andra dementa som försvunnit i skogen och aldrig åter funnits. Kände hur min skalle börja dunka och hur en huvudvärk började göra sig påmind. Vart kunde han gått hur tänker han vad är det han vill, ingen av oss vet ju längre riktigt vad han tänker och känner. Så vart skulle man börja leta? Jag ringde upp min mamma och sa åt henne ring polisen, på 2 timmar hinner man långt. Därefter åkte jag dit, det vart ingen laglig fart dit direkt, men jag ville ju bara inleda mitt letande. När jag kom fram satt en polis i köket och tog uppgifter, själv yra jag runt försökte få på mig ett par byxor och skor för att ge mig iväg ut på sjön. Han kanske hade gått efter sjö landet och då kunde jag ju se han från båten. När jag satt i båten började mina tårar rulla ner för min kind, jag tänkte på hur det skulle vara att förlora pappa helt. Jag skulle inte fixa det jag skulle brytas ner helt då! Än kan jag se han och känna all kärlek jag känner. Jag är inte redo att släppa taget än, inte om min älskade pappa inte nu!
Efter en tur på sjön kom jag hem till mina föräldrar igen berätta min bror att spår hund var på väg och att polisen åkte runt och leta.Så det var inte så mycket att göra..

Efter ett tag så frågar Malin min brors tjej om jag ville ha kaffe, ja tack det vore gott sa jag.
Hon går in i köket och vänder direkt hon kommer in i köket och säger Lasse står på bak sidan!
Alla i kör samtidigt sa då VA!!! Ja Lasse står på baksidan! Vi gick bak och titta och där står min pappa.
Jag ville krama om han skrika på han och veta precis allt han gjort. Men vet ju att det inte finns nån mening i det.
Det enda jag vet är att det är skönt att han kom hem, pappa fattade aldrig allvaret i situationen.
Men det gör jag, nästa gång kankse han inte har den turen att komma till en väg där han känner igen sig och hur blir det då?
Det får inte hända igen, så är det bara!
Pappa snälla håll dig hemma vill inte förlora dig än! pappa snälla jag älskar dig!!

Jag kommer aldrig glömma ditt skratt, jag kommer aldrig glömma din glädje.
I mitt minne kommer du alltid leva och glädjas med mig, nånstans inom mig vet jag att du alltid kommer vandra med mig genom livet. Du kanske inte finns psykiskt just nu men fysiskt lever du i allra högsta grad!
Den pappa jag hade finns inte längre, men kärleken jag kännt genom hela livet den finns där än.
Jag kommer minnas dig för den du var och inte för den du är, den underbara fantastiska männsika du är.!
Jag minns hur du älskade att skoja och jävlas med mig, när vi gjorde allt tillsammans.
Jag minns hur du fick mig att må när jag mådde som sämst, du fick mig att hoppas på en bättre framtid.
När mobbningen var som värst stötta du mig som mest, du sa alltid att din mening i livet var vi barn!
Du fick mig att känna mig älskad och önskad, du var inte bara min pappa du var min vän!
Jag kommer sakna dig varje gång jag gör allt som vi gjorde tillsammans, men jag kommer fortsätta även om det smärtar ibland. Du hade inte velat se mig ligga i soffan och gråta, du har alltid velat att jag ska göra det bästa jag kan och orkar utan krav. Du har alltid älskat mig oavsett vad, dina kramar fick mig att glömma all skit som jag blev utsatt för under mina barn år. Du gav mig all kärlek nu vill jag ge dig all kärlek tillbaka.
Men jag vet inte hur!!!!
Hur ska jag göra för att du ska förstå?
Om jag bara fick en frisk timme eller en dag så jag kunde berätta för dig.
Men den stunden kommer aldrig komma, det vet jag!
Men jag hoppas att du inom dig kan känna det.
Jag älskar dig pappa, jag önskar att du fanns hos mig!! 

Hej tänkte bara säga guuu vilken energi jag får av att berätta min historia om min sorg och saknad av min pappa!
Att se folk som jag aldrig träffat förr som inte vet vem jag är, eller vem min pappa är. Men som ändå blir berörd till tårar av min berättelse. Det är ju även enda gången jag får berätta min historia utan att bli avbryten. Men samtidigt kämpar jag med min gråt sjukt mycket för att inte bryta ihop där inför alla. Jag har vart runt på lite skolor och pratat vilket har gjort mig lite så nervös men ändå är det personer som är yngre än mig. Nu förra veckan så var jag i Hedemora på en äldre mässa, då var jag sjukt nervös. Jag var nervös för jag visste ju inte om nån ville lyssna på vad jag hade att säga plus att medelåldern på mässan var säkert strax över 50. Dessutom fick jag reda på att dom skrivit ut fel tid på min föreläsning med en timme. Så jag tänkte det kommer säkert inte en själ för att lyssna, men när tiden så var inne kom det in över 50 pax som ville lyssna på bara mig, som vanligt blandades min föreläsning med både skratt och gråt. Och efter åt fick jag mycket beröm, kändes bra att nå ut lite till. För hur ska nån kunna förstå hur vi anhöriga har det om ingen berättar??
Tidningen var där och dom skrev ett bra repotage om mig, brukar kunna bli så fel i tidningar annars men om du är nyfiken på att titta ligger det på dalademokratens hem sida under Hedemora.

Ja jag vill nå ut till hela världen om hur jobbigt alla vi anhöriga har det. 
Jag vill visa vilken förtvivlan man känner när ens anhörig bara försvinner ur ens liv.
Jag tänker fortsätta föreläsa så länge jag kan och orkar.
För min kärlek till min far tar aldrig slut.
Älskar dig pappa för allt du gjort för mig i livet, försöker bara återgälda dig på bästa sätt min kära far.
Aldrig kommer jag lämna din sida och alltid kommer min kärlek till dig brinna i mitt hjärta.
Den dan jag får barn kommer dom höra historien om deras farfar som var så underbar.
Alltid kommer mina barn minnas dig med kärlek, du lever länge till i våra minnen som den man du var.

Kärlek!!!