Äldre mässa.
Hej tänkte bara säga guuu vilken energi jag får av att berätta min historia om min sorg och saknad av min pappa!
Att se folk som jag aldrig träffat förr som inte vet vem jag är, eller vem min pappa är. Men som ändå blir berörd till tårar av min berättelse. Det är ju även enda gången jag får berätta min historia utan att bli avbryten. Men samtidigt kämpar jag med min gråt sjukt mycket för att inte bryta ihop där inför alla. Jag har vart runt på lite skolor och pratat vilket har gjort mig lite så nervös men ändå är det personer som är yngre än mig. Nu förra veckan så var jag i Hedemora på en äldre mässa, då var jag sjukt nervös. Jag var nervös för jag visste ju inte om nån ville lyssna på vad jag hade att säga plus att medelåldern på mässan var säkert strax över 50. Dessutom fick jag reda på att dom skrivit ut fel tid på min föreläsning med en timme. Så jag tänkte det kommer säkert inte en själ för att lyssna, men när tiden så var inne kom det in över 50 pax som ville lyssna på bara mig, som vanligt blandades min föreläsning med både skratt och gråt. Och efter åt fick jag mycket beröm, kändes bra att nå ut lite till. För hur ska nån kunna förstå hur vi anhöriga har det om ingen berättar??
Tidningen var där och dom skrev ett bra repotage om mig, brukar kunna bli så fel i tidningar annars men om du är nyfiken på att titta ligger det på dalademokratens hem sida under Hedemora.
Ja jag vill nå ut till hela världen om hur jobbigt alla vi anhöriga har det.
Jag vill visa vilken förtvivlan man känner när ens anhörig bara försvinner ur ens liv.
Jag tänker fortsätta föreläsa så länge jag kan och orkar.
För min kärlek till min far tar aldrig slut.
Älskar dig pappa för allt du gjort för mig i livet, försöker bara återgälda dig på bästa sätt min kära far.
Aldrig kommer jag lämna din sida och alltid kommer min kärlek till dig brinna i mitt hjärta.
Den dan jag får barn kommer dom höra historien om deras farfar som var så underbar.
Alltid kommer mina barn minnas dig med kärlek, du lever länge till i våra minnen som den man du var.
Kärlek!!!
Att se folk som jag aldrig träffat förr som inte vet vem jag är, eller vem min pappa är. Men som ändå blir berörd till tårar av min berättelse. Det är ju även enda gången jag får berätta min historia utan att bli avbryten. Men samtidigt kämpar jag med min gråt sjukt mycket för att inte bryta ihop där inför alla. Jag har vart runt på lite skolor och pratat vilket har gjort mig lite så nervös men ändå är det personer som är yngre än mig. Nu förra veckan så var jag i Hedemora på en äldre mässa, då var jag sjukt nervös. Jag var nervös för jag visste ju inte om nån ville lyssna på vad jag hade att säga plus att medelåldern på mässan var säkert strax över 50. Dessutom fick jag reda på att dom skrivit ut fel tid på min föreläsning med en timme. Så jag tänkte det kommer säkert inte en själ för att lyssna, men när tiden så var inne kom det in över 50 pax som ville lyssna på bara mig, som vanligt blandades min föreläsning med både skratt och gråt. Och efter åt fick jag mycket beröm, kändes bra att nå ut lite till. För hur ska nån kunna förstå hur vi anhöriga har det om ingen berättar??
Tidningen var där och dom skrev ett bra repotage om mig, brukar kunna bli så fel i tidningar annars men om du är nyfiken på att titta ligger det på dalademokratens hem sida under Hedemora.
Ja jag vill nå ut till hela världen om hur jobbigt alla vi anhöriga har det.
Jag vill visa vilken förtvivlan man känner när ens anhörig bara försvinner ur ens liv.
Jag tänker fortsätta föreläsa så länge jag kan och orkar.
För min kärlek till min far tar aldrig slut.
Älskar dig pappa för allt du gjort för mig i livet, försöker bara återgälda dig på bästa sätt min kära far.
Aldrig kommer jag lämna din sida och alltid kommer min kärlek till dig brinna i mitt hjärta.
Den dan jag får barn kommer dom höra historien om deras farfar som var så underbar.
Alltid kommer mina barn minnas dig med kärlek, du lever länge till i våra minnen som den man du var.
Kärlek!!!
Kommentarer
Postat av: Peter af Petersens
Hej Mattias!
Vilken styrka du har! Ja det är oerhört viktigt som du skriver att vi anhöriga når ut och hur det känns när någon man älskar sakta, sakta tas ifrån en!
Bästa hälsningar till dig!
Postat av: Torild Ibsen
Fortsätt föreläsa så länge du orkar, Mattias! Dina erfarenheter behövs i demensvården. Vi som arbetar inom vård och omsorg måste få insyn i hur det är att vara anhörig. Jag lyssnade på dig, det var en stark upplevelse att höra din historia.
Trackback
