Att finna en gemenskap!!

Att träffa andra som befinner sig i samma situation är värt så mycket!!
Vi unga anhöriga har en djup gemenskap i denna sjukdom.
Jag har hunnit med att träffa många som sitter och plågas i sin ensamhet i denna sjukdom!
Det är som att sitta i ett mörkt rum fullt med batterier men ingen ficklampa.
Att få prata lite kan kännas som att äntligen få en liten ficklampa, då kan man börja utforska mörkret som man är så rädd för innan. Att ha nån att vila sig emot när alla känslo intryck sköljer över en.
Jag har kämpat i många år nu, jag hade turen i mitt liv att ha haft en pappa som lärde mig hur man tänder ett ljus utan tändstickor! Jag har kämpat och kämpat, ljuset tänds! Men det är alltid nån som är där för att blåsa ut det!
Men nu!, har jag staplat alla onödiga batterin åt sidan!
Jag tog stolen jag satt på slog sönder och började göra en stor eld!
Jag har börjat riva ner väggarna, elden växer sig större! Jag ser så klart nu, jag kämpar och slår mina knogar blodiga. Den ena väggen efter den andra ramlar ner, paniken jag känner när jag börjar se solens ljus igen.
Ojojoj hur ska detta gå??
När sen sista väggen föll stod hon där!
En ängel som har väntat så länge på att få rädda mig!!!!
Jag frågar denna ängel, varför just jag?
Hennes svar var att hon ser nåt underbart inom mig, att jag är en vacker själ!
Hon berättar att hon väntat på mig.
Hon ler åt mig och ur hennes leende kommer solens ljus.
Hon skrattar åt mig och ur hennes skratt kommer min glädje!
Hon kysser mig och hela min kropp fylls av energi!!
Jag önskar så att jag inte drömmer, om jag drömmer väck mig inte!!


Ja jag är lycklig!!
Kan du tänka dig? Allt känns super duper lätt  nu.
Jag orkar ta i och kämpa, med allt!!
Så nu till det som rör sjukdomen ;)
Hehe,,.. den som inte förstår att helheten i livet är det som gör att jag orkar kämpa förstår inte mycket!!
Fick nån kommentar tidigare när jag skrev ner allt jobbigt, jag tömde ryggsäcken kan man säga :)
Men nu är den tom och nu finns det endast plats för bra energier och förhoppningar.
I sommar ska vi ha ett läger
Unganhörigläger
mora.se/sommarlager
Den kommer rocka fett :) i våra känslor!
Kom och finn en gemenskap :)




Jag träffade Tobias,Alexander,min bror Rikard.
Förra veckan, vi var alla överens om en sak!!
Vi vill inte sitta i nå pensionärs lokaler!
Vi hör inte hemma där!
När man är ung gillar man att göra saker.
Så får det bli!!
Så den 16 april ska vi ses igen, alla är välkomna.
Vi ska lägga lite planer.
Vi ska prata om vad vi skulle vilja göra.
Aktiviteter är det som gäller, allt från bowling till bungijumping ;)
Vi är ingen förening bara några anhöriga som vill prata och skratta.
Haka på!! Ingen är ju låst! Alla kan åka tåg :)
Så om du sitter där ute och vill träffas hör av dig!
Allt går att ordna!!
Gå in på Tobias blogg och titta vettja.
Ring om du vill 0703458796




Kommentarer
Postat av: Miriam

Blev glad för ca fem minuter när jag såg att det fanns ett läger för "såna som mig".

Sedan såg jag att det var från 18-30.

Jag är fjorton år och har en mamma i alzheimers. Hon blev diagnostiserad år 2003.

2011-11-06 @ 02:46:55
Postat av: Miriam

Blev glad för ca fem minuter när jag såg att det fanns ett läger för "såna som mig".

Sedan såg jag att det var från 18-30.

Jag är fjorton år och har en mamma i alzheimers. Hon blev diagnostiserad år 2003.

Räknas inte jag som ung och anhörig?

Håll ut!



-sorry för dubbelkommentar

2011-11-06 @ 02:48:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0