Tunga tider!!
Jag orkar inte ta tag i nått längre, pappa är bara allt sämre. Å även min egna kropp har gett upp, jag har levt med en tarm sjukdom sen i dom unga tonåren. Men nu gav magen upp å det blev akut operation av magen. Tjocktarmen togs bort å det blev stomi. Allt som inte dödar härdar säger man, men allt som händer dödar min själ sakta. Aldrig hinner jag ladda mina batterin aldrig hinner jag få en egen glad stund i mitt liv. Jag har gjort det jag orkat och förmått under tiden som vart, å lyckades få i gång ett läger för unga anhöriga. Vilket var det bästa jag uppnått, men nu orkar jag inte längre. Så mitt jobb emot alzheimers sjukdom slutar här.
Jag känner att det bara ställs mer krav på mig än vad jag själv orkar och vill.
Jag känner att det inte spelar nån roll hur mycket jag pratar om det för folk är allt för ofta alldelens för tomma i huvu för att fatta hur jobbigt detta är. Försäkringskassa, kommunchefer gamla så kallade vänner mm. Jag kräver inte att nån ska förstå men om folk kunde ha lite överseende med att det är tungt å att man inte alltid orkar le.
Många härliga personer har jag träffat som jag verkligen känner för, men även många som bara ser pengar å en karriär.. Karriär i andras sorg, nej sånt gillas ej.
Nej min energi är slut så jag säger nu hejdå.
Nån dag kanske jag orkar men nu vill jag gömma mig under täcket å aldrig mer komma fram!!
En fråga som dyker upp i min skalle.
Gjorde jag detta för mig eller för nån annan.
Jag hittar inget svar på det.
Hej, jag tror mer på allt detta är att tänka på som du beskrev förut i din blogg om din fars död och så "det vore bättre om han var död" i nån tidning. Och du såg ett lidande i han, och du har svårt att nå han. Själv tror jag på lidande och det bygger på något, ibland kan de svåraste sakerna vara det enklaste, man kan ha det rakt framför ögonen på en. Istället är man snäll så får man lida mer bara. Personligen när jag har analyserat allt som skrivits, jag tror det är ett problem inom eran familj, så han har fått alzheimers, för nån ting måste ju slå ut hjärnan om det sker så tidigt. Om det är en lugn miljö, då mår människan lugnare, om det är en stressig miljö, hur mår människan då. Vi kan ta dig du har fått Stomi som du säger inte bra själv tror jag det bygger på stress ångest och så. Oftast finns problemet inom familjen, har du haft problem med någon inom din familj? I min familj så hade jag problem med syster. Innan jag förtog det så börja allt lösa sig. Och hon blev bestraffad över det hon gjorde mot mig. Vad jag vill säga om någon gör något dumt så skall man bli bestraffad över det och inte gå fri. För nånstans tror jag man mår bättre om man har fått göra rätt för sig. Och hon verka komma på bättrings väg då också och bete sig som människa igen.
Finns inga ord för det du går igenom. Men jag tycker du verkar vara stark och kämpar på! Man kan inte alltid vara på topp. Ta den tiden du behöver på dig! Du verkar vara en riktigt stark kille som kämpat såhär långt !
Jag tycker det är fantastiskt det du gör..verkligen.
Fortsätt!
Hej Mattias
jag har följt och läst dig länge om hur du kämpat,
jag hoppas du tittar fram under täcket igen, jag tror det!
Många varma kramar till dig
från Peter som själv är anhörig
Hej Mattias!
Jag kan inte säga att jag förstår hur tungt du har det i och med att du även har en tung sjukdom själv att brottas med, den biten kan jag inte känna igen mig i MEN din andra tunga börda. Skitjobbigt är det verkligen!
Jag är 26 nu och februari förra året (2010) fick min bror, mamma och jag reda på att min pappa har en dementssjukdom, dock inte Alzheimer men Frontallobsdemens. Min pappa blev 55 förra året, så han var 54 när fått diagnosen. Tiden innan fick sin förklaring! Skittungt och jobbig tid innan och jag har gång på gång blivit förbannad på honom varför han hela tiden ska upprepa sig och varför han ska vara så rastlös... !?! TRO mig, dom tankarna ångrar jag djupt!
Nu bor han på en "vanlig" dementavdelning när han borde fått plats på en mer anpassad avdelning där det finns yngre dementa med liknande diagnoser men nu är det för sent för att flytta honom och det har varit/ÄR en tung resa!!! Krångel med kommuner, personal på boendet och hans gamla kollegor. Tungt år och det slutar heller inte här! Pappas äldre syster hon kanske är typ 12 år äldre men hon har fått diagnosen Alzheimer så jag vet vad mina äldre kusiner har att brottas med.
Nu var inte min tanke att jag ska sitta och ta upp din tid med att skriva ner min börda... Men med det här mena jag att jag tycker det är så sjukt fint att du startat denna blogg. Jag ska ärligt säga att jag är egentligen ingen bloggläsare, men min kompis som pluggar till undersköterska har nu haft inriktning på dements, och tipsa mig om din blogg! Fick reda på den idag, så jag ligger väldigt efter så ska sätta mig ner nu och läsa!
Det här inlägget är förståeligt, och dumt av mig och säga nu när jag inte läst allt att jag tycker det är tråkigt att du ska sluta blogga.. ? MEN oerhört starkt av dig att starta en blogg om detta! J
ag har ett "eget" svar på din sista fråga. Självklart gör man det här för sin egen skull (även om man kanske inte vet det) men oerhört befriande måste det vara att få ur sig en del av allt tungt man bär på, men jag tror du inte bara gjorde det för dig! Det är FÖR MIG väldigt tacksamt, lättande och skönt att se det svart på "grått" att det är fler som måste känna som ungefär jag gör, visst att jag vet att det är förstås inte bara jag som är drabbad men skönt att läsa det från en som är i nästan samma ålder och har en pappa i samma ålder!
Vill bara säga TACK!!! Behöver du någon att skriva till så finns det en här!
/Carro Q - Vallentuna
Hej Matthias!
Nej ge inte upp!!! Vi unga anhöriga behöver sådana som du, vi behöver varandra!
Maila mig så pratar vi lite :)
Kram från Caroline
