Nytt år.. Låt detta bli året då allt släpper..
Jaha nu sitter vi här alla inför ett nytt år, nya förhoppningar nya möjligheter.
Alla hoppas å sitter med spänd förväntan, ja i år ska vi bli bättre människor, iår ska vi sluta med dåliga vanor.
Vi ska älska mera, hata mindre, sprida glädje å hjälpa våra medmänniskor.
Det var många år sen jag kände nått sånt, jag vet ju redan vad mitt år kommer innehålla.
Pappa blir sämre, vi kan inte ha han hemma längre. Jag kommer gråta å skrika, jag kommer göra dumma saker i min sorg. På nyårs dagen berätta mamma om att pappa måste ha blöja nu, YES vilken perfekt början på det nya året. Jag saknar pappa varje dag så jag blir knäpp, om jag fick en dag med pappa då jag kunde krama han å berätta allt jag vill ha sagt. Eller en timme, det finns så gott om idioter som får leva. Men min pappa som gav å gav av sig sj till allt å alla. Han krävde aldrig nått av nån, han ska bli dödligt sjuk. Jag fördömer dom som lämnar idiotiska jävla kommentarer här, avundsjuka kallas det. Avundsjuka på att min pappa och jag hade kärlek och närhet i våra liv. Om man inte ens törs stå för vem man är så är det ändå bara tomma ord från en mindre vetande människa. Snacka om att idiot förklara sig sj.
Ja pappa ska in på hem, jag önskar allt oftare att han bara fick dö snabbt å smärt fritt. Då skulle han få göra det hemma å han skulle få ett hyfsat värdigt slut. Men slutet verkar hålla sig på avstånd. Min familj ska väll få plågas lite till lite mer smärta ska vi få uppleva innan pappa den eviga stigen ska få vandra. Jag drömmer ibland om hur vi vandrar den eviga stigen tillsammans hur vi skrattar å umgås igen. Hur all kärlek som finns i hela min värld kretsar kring oss. Men vem vågar tro på nått sånt, vem vågar drömma om en sånt vackert slut??
Jag tror man skapar sitt eget himmel å helvete här och nu. Man har sina egna val i livet även om känslorna tar över ibland. Jul och nyår firade jag i soffan i min ensamhet, med vänner. Men ändå ensam då jag inte fixat att fira dom senaste gångerna blev det film med en av mina absolut närmaste vänner. Skönt att ha en vän som Robert, vi kan bara vara å ändå vet vi båda hur allt känns. Vi skrattar mycket i det mörka å vi har båda lika lätt att fly. Blir glad av att tänka på hur kul vi egentligen har hela tiden. När vi ska grilla å snacka skit om tjocka korvar osv :) hahaha. Bara att köra genom mcdriven kan vara skojigt som F!!!!
Men i min ensamhet i soffan gråter jag ofta av saknaden av hopplösheten. Av smärta å gamla glada minnen med min pappa. Jag vet man ska vara glad för allt man fått, men hur fan ska jag kunna det?? När det enda jag känner när jag tänker på pappa är smärta. ??!!
Lite som i låten whiskey lullaby känner jag, He tryed to drink his pain away a little at the time, but he never could get drunked enough to get it of his mind.. Until the day he put that butel to his head and pulled the triger.
He finaly drank his pain away...
Alla hoppas å sitter med spänd förväntan, ja i år ska vi bli bättre människor, iår ska vi sluta med dåliga vanor.
Vi ska älska mera, hata mindre, sprida glädje å hjälpa våra medmänniskor.
Det var många år sen jag kände nått sånt, jag vet ju redan vad mitt år kommer innehålla.
Pappa blir sämre, vi kan inte ha han hemma längre. Jag kommer gråta å skrika, jag kommer göra dumma saker i min sorg. På nyårs dagen berätta mamma om att pappa måste ha blöja nu, YES vilken perfekt början på det nya året. Jag saknar pappa varje dag så jag blir knäpp, om jag fick en dag med pappa då jag kunde krama han å berätta allt jag vill ha sagt. Eller en timme, det finns så gott om idioter som får leva. Men min pappa som gav å gav av sig sj till allt å alla. Han krävde aldrig nått av nån, han ska bli dödligt sjuk. Jag fördömer dom som lämnar idiotiska jävla kommentarer här, avundsjuka kallas det. Avundsjuka på att min pappa och jag hade kärlek och närhet i våra liv. Om man inte ens törs stå för vem man är så är det ändå bara tomma ord från en mindre vetande människa. Snacka om att idiot förklara sig sj.
Ja pappa ska in på hem, jag önskar allt oftare att han bara fick dö snabbt å smärt fritt. Då skulle han få göra det hemma å han skulle få ett hyfsat värdigt slut. Men slutet verkar hålla sig på avstånd. Min familj ska väll få plågas lite till lite mer smärta ska vi få uppleva innan pappa den eviga stigen ska få vandra. Jag drömmer ibland om hur vi vandrar den eviga stigen tillsammans hur vi skrattar å umgås igen. Hur all kärlek som finns i hela min värld kretsar kring oss. Men vem vågar tro på nått sånt, vem vågar drömma om en sånt vackert slut??
Jag tror man skapar sitt eget himmel å helvete här och nu. Man har sina egna val i livet även om känslorna tar över ibland. Jul och nyår firade jag i soffan i min ensamhet, med vänner. Men ändå ensam då jag inte fixat att fira dom senaste gångerna blev det film med en av mina absolut närmaste vänner. Skönt att ha en vän som Robert, vi kan bara vara å ändå vet vi båda hur allt känns. Vi skrattar mycket i det mörka å vi har båda lika lätt att fly. Blir glad av att tänka på hur kul vi egentligen har hela tiden. När vi ska grilla å snacka skit om tjocka korvar osv :) hahaha. Bara att köra genom mcdriven kan vara skojigt som F!!!!
Men i min ensamhet i soffan gråter jag ofta av saknaden av hopplösheten. Av smärta å gamla glada minnen med min pappa. Jag vet man ska vara glad för allt man fått, men hur fan ska jag kunna det?? När det enda jag känner när jag tänker på pappa är smärta. ??!!
Lite som i låten whiskey lullaby känner jag, He tryed to drink his pain away a little at the time, but he never could get drunked enough to get it of his mind.. Until the day he put that butel to his head and pulled the triger.
He finaly drank his pain away...
