mlesliek

Kan fortfarande inte acceptera detta!!

Kan inte fatta att han aldrig mer kommer ge mig en kram.

Att aldrig mer få sitta mitt emot han, att aldrig kunna höra hans röst.

Det går dagar då jag tycker mig ha han nära, det känns som han fortfarande lever i dessa stunder.

Vaknade en morgon å kunde se han ligga på soffan, gnuggade sömnen ur ögona och han var borta igen.

Men hans närvaro fanns i rummet och jag pratade lite med han, prata med mig själv heter det väll.

Jag fick i afall känna känslan av att han vakar över mig att han hörde mina ord och min kärlek.

Hur lång tid detta tar vet jag ej .. men jag hoppas jag får träffa han igen i et annat liv <3

älskar dig pappa vart du än är <3