mlesliek

Alzheimer / Demens Ung anhörig

Grattis Mattias

Grattis min son, med ett stort leende och en blick full av bus.

Med skämt om hur gammal jag blivit och alldelens säkert nått om att jag int har nån tjej eller barn.

Följt av ett rungande skratt och en spark i röven. En liten gåva fylld av kärlek, precis så tror jag pappa hade grattat mig idag. Men så ser inte verkligheten ut, nej verkligheten är den att jag ligger ensam under täcket fyllsd av sorg och saknad för jag vet att jag är ensam idag.

 

Förra året begravde vi pappa den helgen jag fyllde så tänkte aldrig på att jag fyllde ens då.

Men SHIT vad det känns i år, han var min närmaste och han älskade mig.

Vet ingen annan som gör det, på samma sätt som han helt jävla underbar kärlek.

 

Det gör ont och jag gömmer mig likt en skölpadda i sitt skal, under täcket med låst ytter dörr och är bara ensam.

Saknar han på ett vis som inte ens jag förstår idag..

Pappa var mitt allt kan han inte bara få komma tillbaka <3

ta hand om er där ute..

Jag känner igen mig och ändå är min mamma i livet än. Hon är dock alkoholist men det påminner mycket om alzhiemers. En släkting till mig med Alzhiemers gick bort för ett tag sen, och hon och min mamma påminner väldigt mycket om varandra i sättet.

Kan inte föreställa mig hur det måste kännas för dig, men jag saknar min mamma mer och mer för varje dag hon försvinner längre och längre bort.