Mammas present!
Mamma har vart på semester i cypern, hon har hälsat på sin morbror tillsammans med sin syster.
Hon var borta en vecka och jag hoppas hon njöt ordentligt, första gången hon vart ensam sen jag vet inte när.
Jag och mina syskon har tagit hand om pappa under denna vecka!
Veckan har vart ett jävla kaos här hemma, ena chocken efter den andra avbytte varann.
Jag vet nu att jag aldrig skulle klara av att jobba med pappa. fyra nätter på rad var jag där och tre hela dagar. Aldrig har jag vart så trött i hela mitt liv psykiskt sett, även fysiskt kände jag mig helt utpumpad.
Men som tur är har jag världens bästa Sussi vid min sida som kramar och pussar på mig.
Hon fanns verkligen där!! På ett sånt underbart sätt, ett sätt jag aldrig upplevt innan.
Hon lät mig prata medans hon såg mig i ögonen och bara lyssna. Jag hade aldrig fixat denna vecka utan henne!!
Det är så skönt att det finns människor som verkligen anstränger sig för att lyssna, inga mot svar utan bara närheten.
Spela ingen roll om jag var irriterad eller ledsen så fick jag bara vara, jag kände mig älskad även fast jag kände mig som ett svin när man vräkte ur sig elaka saker. Man blir så frustrerad när man försöker hjälpa pappa gång på gång och allt blir fel, man vräker ur sig saker som. Varför fick han denna sjukdom han kunde väll lika gärna ha dött, han finns ju i alla fall inte längre. Sussi kramade mig i dom lägena, sa inget utan bara lät mig vara mig själv. Vart på mina tårar kunde börja rulla ner för min kind, för vem vill att ens pappa ska dö?? Men man vill ju så gärna att dom ska må bra, jag ser på min pappa när han blir omöjlig att han mår skit!!
Han vankar av och ann ruskar på huvudet och hackar på orden, det är en blandning av svordomar och nej.
Många gånger säger han att han ska sticka och att han ska dö, orden skär i hjärtat.
Jag vill ju att han ska skratta och må bra!!
Jag vill att han ska förstå att jag älskar han!!
Vad ska jag göra hur ska jag göra och varför verkar inget funka???
En jobbig vecka har det vart och jag orkar inte tänka mer på det nu..
på återseende Mattias
Hon var borta en vecka och jag hoppas hon njöt ordentligt, första gången hon vart ensam sen jag vet inte när.
Jag och mina syskon har tagit hand om pappa under denna vecka!
Veckan har vart ett jävla kaos här hemma, ena chocken efter den andra avbytte varann.
Jag vet nu att jag aldrig skulle klara av att jobba med pappa. fyra nätter på rad var jag där och tre hela dagar. Aldrig har jag vart så trött i hela mitt liv psykiskt sett, även fysiskt kände jag mig helt utpumpad.
Men som tur är har jag världens bästa Sussi vid min sida som kramar och pussar på mig.
Hon fanns verkligen där!! På ett sånt underbart sätt, ett sätt jag aldrig upplevt innan.
Hon lät mig prata medans hon såg mig i ögonen och bara lyssna. Jag hade aldrig fixat denna vecka utan henne!!
Det är så skönt att det finns människor som verkligen anstränger sig för att lyssna, inga mot svar utan bara närheten.
Spela ingen roll om jag var irriterad eller ledsen så fick jag bara vara, jag kände mig älskad även fast jag kände mig som ett svin när man vräkte ur sig elaka saker. Man blir så frustrerad när man försöker hjälpa pappa gång på gång och allt blir fel, man vräker ur sig saker som. Varför fick han denna sjukdom han kunde väll lika gärna ha dött, han finns ju i alla fall inte längre. Sussi kramade mig i dom lägena, sa inget utan bara lät mig vara mig själv. Vart på mina tårar kunde börja rulla ner för min kind, för vem vill att ens pappa ska dö?? Men man vill ju så gärna att dom ska må bra, jag ser på min pappa när han blir omöjlig att han mår skit!!
Han vankar av och ann ruskar på huvudet och hackar på orden, det är en blandning av svordomar och nej.
Många gånger säger han att han ska sticka och att han ska dö, orden skär i hjärtat.
Jag vill ju att han ska skratta och må bra!!
Jag vill att han ska förstå att jag älskar han!!
Vad ska jag göra hur ska jag göra och varför verkar inget funka???
En jobbig vecka har det vart och jag orkar inte tänka mer på det nu..
på återseende Mattias
