mlesliek

Jag tror snart det värsta av det värsta är här. Pappas sista andetag.

Har tänkt mycket runt och ikring det, men vet att jag aldrig kan förbereda mig på känslorna som kommer då.

Allt jag önskar och hoppas på är att kärleken finns där, värmen och närheten som ett stöd.

Ja å bara det värsta är över då är bara frågan om när.

När allt släpper, när livet återvänder, när jag kan älska utan ilska.

Längtan till friheten är enorm, nu lever jag som i en labyrint..

Alltid nya vägar, men alltid en åter vändsgränd...

Vill hitta ut å känna livet så som det ska vara..

All kärlek till er alla, lev och var fri innan det är försent..