Att bråka..
Ja anledningen till att jag kom att tänka på bråk är att jag hade ett prakt gräl med min farmor igår.
Vi tar det från början!
Hon har tagit väldigt illa vid sig, och hon tycker att det bara är hon som blir drabbad.
Hon har 2 söner varav den äldsta dog när han var 16 i en bil olycka.
Och det jag bråka med henne om igår är att hon hugger kniven i ryggen på oss alla och vrider om gång på gång, inte minst på min pappa. Hon sitter och säger högt och tydligt så vill alla hör, även så pappa hör. Ja man ska skaffa många barn .. Massor se på mig jag hade två den ena dog och den andra blir sjuk jag har inget kvar nu. Tänk om jag haft en dotter som kunnat hjälpt mig eller en son som kunde hjälpa mig eller.. eller.. Och man ser hur dåligt min far blir att må över det. Varje gång han blir ledsen och får dåligt samvete för att farmor sagt så, har jag haft lusten att kasta ner tanten i soptunnan och låta sopp gubbarna hämta henne. Även om jag älskar min farmor så tycker jag så illa om henne just i dom här tillfällena. Men ingen av oss vill ju bråka med henne om det när pappa är med. Och nu är det så här att jag har försökt få hjälpa henne i många år, men det enda svar jag får är att du kan inget du är ingen snickare osv.
Så igår skulle jag dit tänkte jag och fixa lite inför sommaren, elda , kratta, fixa och dona.
Direkt jag kom så börja hon säga allt som hon sagt om sitt liv och om hur synd det är om henne.
Allt precis allt som hon sagt när pappa vart med, då brast det för mig mina tårara börja spruta min kropp börja skaka.
Mitt hjärta slog dubbel slag och jag hackade mig fram på orden. Jag frågade henne bad det var för skillnad på henne och oss jag fråga om hon inte fatta att vi också hade sorg. Jag fråga henne hur blåst hon är som säger detta i pappas närhet, om hon inte fattar att han blir att må dåligt av det. Då säger hon det har jag aldrig sagt när han vart med, men tack vare att det gjort så ont i mig när jag vart med när hon gjort det. Så visste jag precis när hon gjort det nästan på tidpunkt och datum. Jag satt mig ner på hennes soffa grät harkla mig skaka ett tag till. sen börja jag kunna se igen genom mina tårar.
Började prata lugnt med min farmor igen, och såg på henne att hon fatta lite bättre nu.
Sen efter det ville jag bara sova , jag kände hur huvudvärken börja smyga sig på.
Hur all spänning jag haft i kroppen länge börja släppa, äntligen kanske jag kan åka till farmor med glädje på mina läppar och i min själ igen. Det var längesen nu, skulle vara skönt om hon fatta nu.
Jag såg till att elda av större delen av gården, för att sen åka hemåt för jag orkade inget mer den dagen.
Vad har jag lärt mig av det här?
Jo jag har lärt mig att det gör mindre ont om man tar tag i saker direkt.
Varför har jag väntat så länge med att säga till farmor.
Jag har ju haft dåligt samvete för min far, att jag inte kunnat stopa henne för hans skull.
Så nu när det väl inte gick längre så gick det så mycket kraft så jag orkade knappt med mig själv.
Är det nåt som känns fel så är det förmodligen det. Gör nåt åt det!
Denna text tillängnar jag min bror som bråkat med mig just över denna sak,
Just denna person, just detta problem.
Finns där för dig min bror nu och föralltid.
Always
Hej!
Kan man nå dig på mailadress?
Undrar Anna
Hej Mattias!
Vill ge dig ett stort fång rosor för att du orkar och vågar dela med dig av dina tankar och känslor.
Jag önskar att jag hade samma styrka.
Min pappa har oxå alzheimers, han fyller 60 nu i maj, och när jag sitter här och läser det du skrivit så rinner tårarna för allt känns så bekant.
Det du gör betyder oerhört mycket för dina föräldrar!
Även för dina syskon, det kommer de att förstå när de kommit längre i sin egen bearbetning!
Varma Kramar
//Anki
ps) finns det någon mail där man kan nå dig?
Hej Mattias,
Har precis läst din blogg och mina tårar rinner. Jag önskar att du fortsätter att skriva, det är nog bra att bearbeta på det sättet. Jag tänker på Er.
En stor kram från oss i Tuna-Hästberg
jag hittade och läste igenom allt du skrivit. vill bara att du ska veta att jag känner igen mig så mycket i det du skriver och att tårarna bara rann. min mamma fick alzheimers när hon var 53 år idag är hon 56 och det blir bara sämre. stor kram till dig och din familj
Hej!
Läste dina inlägg här. Känner igen mycket då jag har en sambo som drabbats av alzheimer också tyvärr.
Hör gärna av dig om du skulle känna för det.
[email protected]