Tiden nu och då.

Tiden under pappas resa med den hemska sjukdomen Alzheimers tog all eneri av mig och allt var hopplöst och ett evigt mörker. Nu ser jag att det är fortfarande dom som läser min blogg efter all denna tid. Å det ger mig en gnutta energi och hopp om att nån kanske känner lite tröst i att läsa det jag skrev om min resa. Ja gott folk en sak har jag lärt mig av detta, tiden läker inga sår, vi lär oss leva med dom bara och smärtan blir inte lika påtaglig efter ett tag då dom fina härliga minnena åter kommer efter att resan nått sitt slut. <3

Utkast: Nov. 05, 2013

Farmor gick vidare på natten, må hon hittat lycka igen. Å på fredag är det begravning. <3

vak

Sitter nu på vak vid farmors sida, å ser gång på gång bilderna från pappas sista stund. Likheten i farmors ansikte påminner om det värsta jag upplevt. Känns som pappa är närvarande i rummet på nått vis, då jag faktiskt ändå känner mig stark. Jag hoppas detta avslutar mitt kapitel i detta liv som handlar om demens. Även om saknaden alltid kommer finnas där <3

Farmor

Ja alla som kommenterat och läst min blogg.
Nu är det farmors tur att demensen möta, känns dock lätt denna gång.
Hon är ju i afall 91 och har levt ett långt liv.
Så åker varje dag fram å tebax till utsikten i blg, där hon ligger i väntan på en plats på ett äldre boende.
Önskar så bara att mina syskon fanns vid min sida <3

Såren som aldrig läker!

Det var ett tag sen jag var in och kollade min blogg. Men nu är det dags att lätta på trycket i mitt bröst igen. Det är snart 1,5 år sen pappa gick bort, en del av min läknings process har varit att prata med nära vänner till pappa. Om saker dom gjorde när dom var unga, då pappa berättat det mesta tokigheter och verkligen delat med sig av sitt liv till mig. Så kunde jag prata med dom om det pappa berättat för mig om hur han upplevde det dom gjorde. Om allt kul och alla minnen dom delade, har jag blivit och delat med dom. Pappas bästa vän T som varit en ängel har alltid ståt nära och J som alltid kom förbi och drack kaffe och ljög, Har alltid varit upplyftande i tunga stunder, kan inte i ord beskriva vad dom betytt under denna tid efter pappas död. Så nu här under hösten så har en blivit dålig och en annan tog sitt liv nyligen. Med det revs såren efter pappa upp igen och jag har gråtit och gråtit över att han inte finns vid min sida längre. Han har nu både en av sina bästa vänner och sin bror där uppe. Men jag hade hellre haft han här. Besökte hans grav här om dagen och jag klarade knappt av det. Jag vill bara hålla om han en liten stund och säga jag älskar dig, jag vill ha tillbaka han i mitt liv. Det gör så jävla ont så jag går sönder. Fick jag en chans att göra nått annorlunda i mitt liv så vore det att kramas mera med alla dom som är nära. Nu kramar jag alla men livet är ju så, att lära av tunga stunder och tuffa tider för att bli en bättre person. Så kämpar på och lever på det vis jag väljer varje dag. Pappa saknas och han kommer alltid saknas, minns allt det fina och säger varje dag högt för mig själv. Pappa älskar dig önskar du vore här nu <3
Det hjälper mig framåt att prata med han som om han var här än. Samtidigt som det är jobbigt vissa dagar att inget svar få. Ta hand om er alla där ute så ska jag göra lika så <3
Kramas mera i morgon kan det vara för sent <3

Grattis Mattias

Grattis min son, med ett stort leende och en blick full av bus.
Med skämt om hur gammal jag blivit och alldelens säkert nått om att jag int har nån tjej eller barn.
Följt av ett rungande skratt och en spark i röven. En liten gåva fylld av kärlek, precis så tror jag pappa hade grattat mig idag. Men så ser inte verkligheten ut, nej verkligheten är den att jag ligger ensam under täcket fyllsd av sorg och saknad för jag vet att jag är ensam idag.
 
Förra året begravde vi pappa den helgen jag fyllde så tänkte aldrig på att jag fyllde ens då.
Men SHIT vad det känns i år, han var min närmaste och han älskade mig.
Vet ingen annan som gör det, på samma sätt som han helt jävla underbar kärlek.
 
Det gör ont och jag gömmer mig likt en skölpadda i sitt skal, under täcket med låst ytter dörr och är bara ensam.
Saknar han på ett vis som inte ens jag förstår idag..
Pappa var mitt allt kan han inte bara få komma tillbaka <3
ta hand om er där ute..

Ett år har gått

Ett år sen pappa lämnade mig
Tuff dag och det har vart ett tufft år att gå genom.
Han saknas varje dag och jag älskar han precis lika mycket nu som då <3
Ska åka dit och sitta med han idag vid samma tids punkt som förra året..
Prata ut och hoppas han hör, tända ljus och känna efter vad nästa mål ska vara att lyckas med.
Känna hans stöd och kärlek och tacka han för allt jag fått.
Älskade pappa du lever inom mig i all evighet <3
Vendela (syster dotter) Ida (syster) Pappa<3 och min bror Rikard

Kan inte acceptera

Kan fortfarande inte acceptera detta!!
Kan inte fatta att han aldrig mer kommer ge mig en kram.
Att aldrig mer få sitta mitt emot han, att aldrig kunna höra hans röst.
Det går dagar då jag tycker mig ha han nära, det känns som han fortfarande lever i dessa stunder.
Vaknade en morgon å kunde se han ligga på soffan, gnuggade sömnen ur ögona och han var borta igen.
Men hans närvaro fanns i rummet och jag pratade lite med han, prata med mig själv heter det väll.
Jag fick i afall känna känslan av att han vakar över mig att han hörde mina ord och min kärlek.
Hur lång tid detta tar vet jag ej .. men jag hoppas jag får träffa han igen i et annat liv <3
älskar dig pappa vart du än är <3

Inte en dag!!

Inte en dag går utan att jag minns min pappa <3
Men det är en blandning mellan sorg kärlek och ett stort framtidshopp..
Ljuset är starkt jag känner mig stark..
Å äntligen har jag kraft till att göra mer än jag behöver ;)
Träningen är igång jag känner kärlek igen jag kan älska igen..
Å nu på riktigt helt utan krav igen :)
Jag har inte kunnat älska till 100% innan då jag inte älskade mitt liv och det som hände i det :)
DET BLIR VERKLIGEN BÄTTRE!!
All kärlek till alla er drabbade där ute




Å snart är det läger <3

Ja jag ser fram emot en ljus tid!!

Nu är snart allt klart!
En ljus framtid jag ser, minnena av det jobbiga blir allt färre och jag minns det vackra.
Hur pappa dansade när han hörde musik, dom gångerna pappa fick ur sig att hanälskade mig.
Hur jag och pappa somnade tillsammans på soffan, hur jag låg på hans axel. värmen och kärleken.
Nästa vecka har vi urnsättning, det blir det sista steget. Sen lever jag mitt liv igen.
Känner kraften smyger sig sakta tillbaka å all kärlek finns kvar som jag fått..
Det blir bättre, ja det blir fan det!!! Saknaden och kärleken lever jag med.
Men lyckan över att ha haft pappa i mitt liv är större, aldrig glömd å alltid älskad min pappa <3

 Somnade på pappas axel en sista gång... Mamma var där med kameran men vem visste att det var sissta gången.

Läger!!



Du kommer väll ;)

Anhörigriksdagen!

Hej nu känns livet lättare, det blir fan bättre!!
Vet du det det blir bättre och bättre varje dag, känner hur livet kommer åter hur solen värmer mitt ansikte och att själen allt mindre fryser. Själen blir varmare och varmare och glimten i mina ögon tänds.
Pappas minne blir allt mindre det sjuka och jag minns allt mer skratten, hans glädje och hans värme.
Ja livet blir bättre :) <3

Nu ska jag börja föreläsa igen..
Insåg att det finns fler unga anhöriga i andra situationer som känner lika samma ungefär som jag gjort.
Ja alla måste få en chans.. alla måste få höra att känslorna är normala.
Alla måste känna sig sedda!!
0720300952
ring om du undrar nått
nu kör jag heltid dygnet runt för unga anhöriga..
Sa upp mig från jobbet, för detta.
Har funnit nått jag brinner för..
Mattias Karlsson unganhörig

Minnes gåva till alla unga anhöriga!!

Har vart hos fonus nu.
Det blir ca så här.
Grangärdekyrka kl 10:00 den 11 maj

Ingång/ Himmlen är oskyldigt blå
Solist/ om du fanns kvar
Psalm/ Pärleporten
Solist/ Tears in heaven
Psalm/ ???
Rundgång av kista
Och av slut med låten hallelulja på repeat.
Så den som vill får stanna å umgås med pappa.

Pappa var en glad person så blir go fika hemma i byn efter och sen gravöl på hans älskade udde.
Vid sjön rämen där alla som vill får dela minnen i en skål.
Alla är klart välkommna!!

Om min blogg, mina vimsiga ord i  en dimma av sorg hjälpt dig eller nån på nått vis.
Så skänk gärna en slant till pappas minne.
Nu kanske du undrar vad som händer med mig i framtiden, jo jag ska fortsätta jobba för andra unga anhöriga.
Fortsatt lägerverksamhet, föreläsningar och dela med mig av den kärlek han skänkte mig.
Därför ska jag starta en fond med lite hjälp förstås.
Där pengarna ska gå oavkortat till barn och ungdomar till demens drabbade föräldrar.
Startade ett konto i morse innan vi var på fonus.
Unganhörig i demensens skugga med bg 858-9558 enklast att ringa fonus 0240-10503
Där slanten går till att lägret förhoppningsvis ska få finnas kvar å utvecklas.
Vill ju att det ska vara gratis då unga inte ska behöva bet för att få stödet från andra unga.
Pappa älskade livet han små log jämt och gick och små visslade jämt.
Han älskade sina barn och barnbarn och alla deras vänner.
Därför vet jag att han ler när han ser att hans tragedi går till att glädja andra unga.
Så även om allt detta vart som en mardröm kan vi se en mening i det och skapa nåt bra.

Han älskade att se hoppet och glädjen hos andra.

Nu ska jag som Mattis i Ronja rövadotter gå ut kasta äpplen i väggen och skrika.
HAN FATTAS MIG <3 HAN HAR FUNNITS JÄMT!!!! <3
Min lovis har jag inte fått än men jag vet vem hon är.

PS.. Om du har nån som dör i demens tänk gärna på dom unga då.
Detta kommer bli en fond, å alltid finnas för dom unga.
Så skänk gärna en slant i tid och otid.
För min pappa din mamma någons förälder. För alla föräldrar vill väll innerst inne det bästa för sina barn?

I evig saknad till min pappa och med tanke på alla era föräldrar skänker jag en slant sj på måndag.

Älska livet/ fånga dagen och lev i stunden.
Hjälp varann!!!
Ge för att ge inte för att få!!
Älska som du inte vet vad hat är och förlåt allas synder.
Vi gör alla det som känns rätt för oss i stunden. även om det kanske var väldigt dumt med facit i hand..

Jag älskar er alla <3

Minnes länk!!

http://www.youtube.com/watch?v=8VTTESiC6uk&feature=share


Denna minnes video gjorde Rikard i tårar dagen efter pappas bort gång.

HAN ÄR FRI NU!!!

Pappa har gått nu!!
Jag var där, höll hans hand å kände hans kärlek.
Han andades allt mindre å mindre, jag berätta att han vart världensbästa pappa.
Han fick andnings uppehåll, jag sa att jag älskar han och att han för alltid kommer vara saknad.
Han andades igen jag kysste hans hand å mina tårar rullade utmed mina kinder.
Jag sa du är för alltid älskad pappa, men det är ok nu.
Vi klarar oss du får gå nu, han drog ett djupt andetag klämde min hand hårt.
Andades ut och lämnade sin kropp, jag såg hur färgen ändrades i ansiktet å tyckte mig känna hur själen lämnade hans kropp. Sen släppte han taget om min hand å jag grät floder. Tog min lur å ringde min mamma.
Jag var där han dog inte ensam....
Jag reste mig upp kysste hans panna, viska i hans öra du är fri nu.
Gick ut å väntade på min mor.


Orkar inte skriva mer nu..
Pappa begravs 11maj kl10.00
Vi ska starta en fond för unga anhöriga som ska gå till stöd för barn och ungdomar till demens drabbade.
Om jag och min pappa hjälpt er skänk gärna en minnes gåva till pappa.
För mig och min familjs skull....
Minns mig minns min pappa...
Älska dina nära..
När fonden är klar i morgon ska jag skriva mer om detta..
Älskade pappa free at last ..
Alltid älskad , aldrig glömd <3

Ett avslut

Jag innser allt mer och mer hur krävande jag vart för min om givning, mitt kontroll behov har kört över och förstört. När nu pappa flyttade och kontrollen försvann så tappade jag kontrollen över mig sj också.
Livet rasade och jag med det, jag hälsar på han när jag orkar. När han nyss fyllde år så grävde jag ännu ett par spad tag i min egen grav med både det ena och det andra. Allt slutade i kaos och dom sista dagarna har jag endast funderat på bästa sätt att följa pappa på den evigastigen. Allt har vart tomt kroppen liv lös och tankarna mörka.
Jag hälsade på pappa å lät tårarna rulla dom slutatade aldrig upphöra. Jag vill inte lämna han , han får inte lämna mig. Jag har legat hemma och funderat å tänkt på livtes mening, fann ingen!
Mitt huvud som alltid vart fullt av hopp drömmar och glädje har bara vart tomt, som en levande död har jag vandrat runt. Har ringt till gamla vänner och typ sakt farväl fast inte med dom orden. Har gråtit och funderat hur livet ser ut när jag lämnar det. Tar jag nån plats skulle jag vara saknad osv. Men inga svar...
Det var dags nu jag skulle skaffa på mig en mängd sömn piller som finns på svarta marknaden, kyssa pappa farväl och viska i hans öra vi ses snart jag väntar på dig. Sen åka hem bädda ner mig med i sängen med den jag älskar mest i mina tankar. Och bara somna in å aldrig mer känna en känsla.
Allt var klart i mina tankar allt var klart behövde bara morgon dagen på mig att träffa pappa.
Men sen ringer Lena Broman från Mora och frågar rätta frågorna säger dom rätta sakerna.
Va fan DETTA är inte jag DETTA är inte den pappa lärde mig att vara.
Nu bryter jag upp, i morgon börjar ett nytt liv!!
I morgon ska jag rensa!
Ska jag sova och lämna detta bakom mig!


Hur är det låten går..
Du vi lever bara en gång, å den gången är nu!!!

Så nu Mattias skogsmulle nr 1
Is coming back some how some way!!

Jag minns en kille som älska att leva
Jag minns en kille som älska att skratta
jag minns en kille som aldrig grät
För livet var det vackraste han visste...
Jag minns mig själv <3

När det värsta är över, är det bara en fråga om när...

Jag tror snart det värsta av det värsta är här. Pappas sista andetag.

Har tänkt mycket runt och ikring det, men vet att jag aldrig kan förbereda mig på känslorna som kommer då.

Allt jag önskar och hoppas på är att kärleken finns där, värmen och närheten som ett stöd.

Ja å bara det värsta är över då är bara frågan om när.

När allt släpper, när livet återvänder, när jag kan älska utan ilska.

Längtan till friheten är enorm, nu lever jag som i en labyrint..

Alltid nya vägar, men alltid en åter vändsgränd...

Vill hitta ut å känna livet så som det ska vara..

All kärlek till er alla, lev och var fri innan det är försent..


Förbannade jävla helvete!!

Ja det är det enda jag har att säga om allt just nu!!!
FÖRBANNADE JÄVLA HELVETE!!!!!


Vad är det jag gör som gör att jag inte är värd att älskas??
Varför kan aldrig jag få slappna av och bara få älska nån underbar person??
Trodde verkligen på mig och Carina men icke!!
Å inte vet jag vart allt gick åt helvete heller!!
Det enda jag vet är min kärlek till henne, nu, då och för alltid finns hon i mitt hjärta i mitt innre.
Som en del av min själ!!!
Nej nu skiter jag i detta bye bye!!

Bilder när jag hälsa på pappa..



Som ni ser är han svår att få kontakt med nu :(



Hälsat på pappa igen.

Jaha hälsade på hos pappa igen.
Men denna gång fick jag en reaktion, han måste kännt igen min röst.
Han sov när jag kom men ändå restehan sig upp å satt sig direkt, med det lilla leendet han fick fram.
Ögona klarade han inte av att öppna riktigt. Jag börjar fundera vad dom stoppar i han för medecin.
Han har ju aldrig vart så där trött hemma, vet dock att det kan gå sjukt fort utför när dom flyttar.
Å som pappas läkare säger, ju yngre ju mer aggresivt verkan har sjukdomen.
Jag lyckades i afall baxa ut pappa i bilen, brotta ner han i sätet och fick ut han på en bil tur.
Han vaknade till lite mer under den, jag skoja med han å pratade hela tiden.
Blev en liten tur för han röck till ibland när bilar kom emot oss.
Vi åkte tebax och jag fick mata han, hela portionen åt han upp.
Sen kom mamma å vi fika, men sen blev pappa trött å vi åkte hem.
Vi stannade för en pizza och prata jag och mamma.
Prata om hur länge vi tror han lever och hur jobbigt det är att se han.
Det känndes lätt att prata igen, även om det gör ont.

Jag hade världens psykbryt i helgen och bad alla jag tycker om att fara och flyga slog sönder handen i en dörr,osv. Jag har haft några sånna sen pappa blev sjuk, oftast efter ett julfirande eller nån annan högtid.
Då det gör som mest ont, sen har jag kunnat börjat bearbeta igen. Har kommit fram till idag att jag är verkligen ingen som kan bära nånting gömt inom mig. Inget som smärtar och gör ont i alla fall, det kommer ut på fel sätt då. Jag känner mig mer redo nu att tackla pappas flytt. Kanske jag skulle börja med skrik terapi eller nått..


Det tråkiga är bara att det legat å grott ett tag så jag haft väldigt ostabilt humör.
Lätt att ta illa vid mig osv, så förlorade nog den fina ängeln som passerade just.
Men vem blir inte less på nån som surar för ingenting.
Men den kärlek jag känner för henne är enorm, aldrig träffat en så vacker person i hela mitt liv..
Älskade Nina...

Tidigare inlägg
RSS 2.0