mlesliek

Hej igen, tänkte bara berätta att jag hade jätte roligt i lördags. Smurf som jag var , hahaha.
Men det jag tänkte skriva om nu är lite om hur jag ser på livet nu sen pappa fick sjukdomen och hur jag sett på livet innan. Det är lite konstigt hur ens livs uppfattningar kan förändras med saker man upplevt, upplever och befinner sig mitt uppe i. Som jag om du hade frågat mig för 3 år sen hade jag haft helt andra uppfattningar om livet än vad jag har nu.

Jag har levt livet så fullt ut jag någonsin kunnat göra på mitt vis. Jag har rest och upplevt så mycket jag kan. Min tanke har vart vad kan jag förlora på det allt kommer vara det samma när jag kommer hem. Och i stora drag har det ju vart så ända till för ca 3år sen. Om jag minns rätt det var först då jag reagera på min pappas personlighets förändring. Men ändå så tänkte man ju aldrig tanken att det skulle vara så alvarligt som det var. Då lyckades jag tvinga in han på en läkar undersökning,men det enda dom kolla var ju blodtryck hjärta och ja en helt vanlig hälso kontroll. Har du sett filmen? En sång för Martin, precis så som dom gör där så var det. Och efter skicka dom hem pappa och sa det är inga fel på dig. Då befann jag mig i egypten, men mamma var det som vart med han in. Jag har jobbat som reseledare och jobbade i Thailand förra vintern, 3 dagar innan jag skulle åka och jobba där så fick vi domen att pappa hade sjukdomen. Och det är förmodligen det värsta eller det är det värsta som jag upplevt. Efter det så hände det massor inom mig, jag kan inte riktigt förklara vad som hände inom mig i Thailand. Men jag var en annan människa när jag kom hem det kände jag. För att inte tala om pappa han hade förändrats massor. Även om jag hade förväntat mig en förändring så var jag aldrig beredd på en sån enorm förändring. Jag vet inte om det beror på att han fått veta vad det är för fel på han eller om det beror på det som hände min bror när jag var borta. Jag vill inte berätta om vad han hade gjort eller inte gjort. Men vi kan säga så här han hade suttit 2-3 veckor i häktet när jag kom hem, det var lite kaos i min familj kan man säga. Jag vet inte heller varför han ställde till det som han gjorde heller, kan det berott på att han inte kunde hantera pappas sjukdom. Eller berodde det på att han inte hade nån att prata med om sjukdomen. Ja hur som helst så var min pappa sååå mycket sämre när jag kom hem.

Ja och nu till mig jag hade den jobbigaste tiden i mitt liv när jag kom hem. Men trots allt som hände med min pappa, min bror som jag satt och lyssna på vad han hade gjort i en rättegång i flera dagar. Men trots det så vägrade jag på nåt vis att vara ledsen, det var som en förnekelse. Som att jag var inställd på att det här händer inte mig, det händer andra men inte mig .... jag vaknar snart. Men allt efter som jag insåg att det var sant jag blir tvungen att lära mig leva med det här. I den vevan blev jag rädd för hur mitt liv skulle bli, blir jag också sjuk sen. Med det blev jag ingen rolig människa att vara med jag vart lite lätt retlig. Men det kanske inte är så konstigt i alla fall, jag hade ju en oerhörd smärta inom mig. Men sen när jag acceptera detta då kände jag att nu ska jag lugna ner mig stanna hemma och hjälpa mina syskon och min mamma att, ta oss genom detta. Vi måste göra det tillsammans helt enkelt. Det här jag skrivit om nu är väldigt ihop tryck för det här sker under mer än ett och ett halvt år.

Idag ja idag har jag tagit mig genom, vad jag hoppas det värsta. Idag ser jag inga problem med att sörga öppet. Vill jag gråta över min pappa då gör jag det. Min bror har kommit hem efter ett års bakom lås och bom kan man säga. Och vet du även om jag och min bror aldrig haft jätte kontakt. Så saknade jag han sjukt mycket under det här året som gick. Jag behöver han för att kunna jobba med att komma vidare. Och han verkar ha hittat tebax och det är jag enormt glad för. Dessutom har jag börjat drömma om egna barn. Jag har nämligen fått en annan bild av livet jag ser andra saker som viktigare än att resa. För skulle det vara så att jag blir sjuk som min far. Vem minns då den som rest land och rike runt men aldrig gett nått av sig själv till nån annan. Vem ska då ta hand om mig om jag blir sjuk, vem ska minnas mig. Nej jag vill ha barn så jag får leva vidare genom dom. Jag vill ha ett förhållande där jag kan ge massor med kärlek. Jag vill älska och bli älskad. Inget kommer att vara sig likt om jag åker bort, när jag kommer hem finns ingen garanti alls för att min far ska minnas mig. Därför väljer jag att stanna hemma och få så mycket tid som möjligt med min far.
Min älskade far.