Tror jag hunnit tagit igen mig lite.
Hej igen jag blev tvungen att se på lite tv innan jag kunde fortsätta, kan inte fatta att det är så jobbigt.
Tänkte att jag skulle försöka berätta om min pappa innan sjukdomen. Försöka minnas alltså,att minnas är nog det jobbigaste som finns i detta läge men jag ska göra ett försök. Så ni får veta lite om hur min far var under min uppväxt och hur jag har sett på han.
Ja som alla vet och som alla tror så växte ju jag upp med tron om att min pappa var bäst och starkast i hela världen. Och jag vill fortfarande tro att han var det, så där riktigt pippi långstrump stark. Men nått jag vet att han var är att, han var så otroligt kärleksfull. Han älskade alla, tog emot alla nya människor med öppna armar. Jag tror inte det gick att tycka illa om han. Främlings fientlighet fanns inte i min uppväxt min pappa acceptera alla för vad dom var. Av det så har ju inte jag nått hat i mitt hjärta heller han har ju format mig under min uppväxt. Han var hjälpsam ringde nån och ville ha hjälp kunde han släppa allt och dra iväg för att hjälpa, medans min mor stod och svor över att han kunde ju göra nått hemma istället. När jag var 6-8 år så hjälpte han sin kompis att skruva mycket, folkrace var grejen. Och jag älskade att följa med på tävlingarna där bak i depån. Han har jobbat hela sitt liv på ABB ända tills domen kom om sjukdomen. Kommer så väl ihåg när man åkte dit och hälsa på, man kunde lyssna sig till vart han var. Antingen hörde man hans skratt högt och tydligt eller så hörde man han vissla, han visslade alltid på en melodi som jag inte kan minnas längre. Man kan säga att han förmodligen var den mest positiva människa jag någonsin kommer att träffa. Glad jämt hela tiden, nöjd med tillvaron nöjd med livet han spred glädje vart än han kom.
Ja jag vet inte men när jag läser detta själv så känns det som en klyscha. Men faktum är att min far var glad, kärleks full, skämtsam, hjälpsam en stor stor solstråle som gav mig många glada stunder.
Och jag saknar den glada härliga människa han var.
Livet känns orättvist ibland, men ändå önskar jag verkligen inte att nån annan fått det istället.
Ja nu börjar huvut dunka och jag är helt slut av all smärta.
På återseende.
Mattias
Shit mannen , detta e tungt att läsa , samtidigt blir jag så sjuk avundsjuk på den pappan du har haft under typ 25 år iaf , många av oss med "friska" pappor har inte haft hälften av vad du haft med din, och det gör det bara ännu värre för dig men ändå det du haft är oprisbart (priceless) Kram fr grannen
Hej. Känns skönt att läsa om någon som har liknande vardag som jag. Min pappa har alzhiemers liknande symptom men sjukvården är ovillig att utreda honom ordentligt. Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Han skulle behövt få prova någon medicin. Du är otrolikt klok och din pappa och familj ska vara glada att de har dej. Tar din pappa någon medicin? Vet inte vem jag ska få råd med om det här. Mitt förtroende för sjukvården har under lång tid försämrats. Kram Lokamia