Positivt tänkande!

Hej hej ja det jag ska skriva om idag är hur jag anser att postivt tänkande påverkar mig min far och min familj.
Anledningen till att jag skriver om detta är, att min far har haft en rolig sommar med en hel del glädje. Och det tror jag är anledningen till att jag inte sett han som så jätte sjuk under sommaren. Hans gamla barndoms kamrat var ju upp och umgicks med min far i 2 veckor osch dom skratta och skoja hela tiden. Åkte bil runt om över allt och mindes saker från förr tillsammans. Så min far lyste upp så enormt mycket då, jag sitter just nu och tänker på fiske turen med dom två. Vi skratta och skoja och skratta ännu mer, det var den bästa stunden med min far som jag haft på många många år.
Den fiske turen kommer jag nog med all säkehet minnas resten av mitt liv. När vi åkte ut funderade jag lite hur det skulle gå, vad klarar egentligen min far av. Jag vet ju inte riktigt vart gränsen går, gång från gång. Jag lixom famlar i mörkret, men så tänkte jag också att jag skulle göra mitt bästa så min far och hans kamrat skulle få komma ut på sjön en sväng. Sjön där dom tillbringat alla sina ungdoms år tillsammans. Så ja i vilket fall så åkte vi ut på sjön och dom satt och peka och prata och skratta, sen stanna vi till hos en gemensam vän till dom, för att fråga om han ville med eller hur han ville. Han sa dock att det regna och var kallt och hade därför ingen lust, är inte det lite typiskt en vanlig svensk. Man tänker inte på att det kan vara sista chansen, nej man går och drar benen efter sig och tror det ska komma nya bättre tillfällen. Och hur kan det bara sluta ?? Jo man står där och ångrar sig resten av livet. Det vill jag inte göra, jag vill göra det bästa av den lilla tid jag har här på jorden och tänker så göra. Ja i alla fall så åkte vi vidare och satt oss med båten intill en ö och vecklade ut våra metspön. Vi fixade på mask (vi hjälptes åt att sätta på åt min far) slängde ut våra spön, börja meta och min far fick första hugget. Så han drog upp och hade en fin borre på som vi la i påsen, sen satt jag på ny mask åt han sen var kaoset löst. Pappa fiskade över under och runt våra spön, men vi bara skrattade och han med. I andra tillfällen så hade han blitt förbannad och frustrerad, men han bara skratta med oss. Vi krångla fram och tebax och härja och hade så kul. Så efter ett par borrar var och nån pilsner så tog vi oss till en halv ö. En halv ö som dom kallar pilsner ön, den kallas så för i sina yngre dar så stanna dom alltid på den och elda och drack öl. Ja dom passade på att njuta lite av livet och världen när dom ändå var ute och fiska. Så vi gick upp där på den halv ön och börja göra upp eld, satt oss sen på stubbarna som dom släpat ut för länge länge sedan. Och kort efter det höjtar han till högt pappas vän hjälp mig.... och vi hjälper han upp, då var stubben så slut och rutten så den ramla ihop i 5 delar. Än en gång började vi grava åt hela grejen. Sen grilla vi korv med bacon ost på och götta oss ordentligt i regnet. Javisst det var en regning kall och blöt tur men det var en av dom bästa dagarna i mitt liv. Ja och så där fort satt min pappas liv så länge han hade sin vän där som skratta och skoja med han, men jag vet ju att jag aldrig skulle orka vara så full av energi med min far hela tiden. Bara att tanken på hans sjukdom tar ju mer energi av mig än en hel dag i forsen. Det kan verkligen göra ont att leva och se sånt här. Om man i alla fall hade ett val, valet att ha pappa frisk i ett år och göra så mycket som möjligt med han. Nu har man inget val nu vet man bara att ett liv med pappa det får man aldrig igen. Jag gråter när jag tänker på det samtidigt som jag skrattar åt vårann fisketur. Han virrighet skrattade vi åt då, och den gråter jag över nu. Men men jag hoppas han mådde bra där och hade kul, vet inte om han minns den nu men.

Ja nu orkar jag inte skriva mer .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0