mlesliek

Ja jag glömde ju själv klart kvar mina jobb nycklar i Stockholm.
Så jag tog mig en vända dit i Fredags, jag åkte på morgonen kom fram ringde Tony och väckte hans dotter.
Hon såg ut som 7 svåra år efter en vända till finland på en färja, kunde bara skratta åt henne.
Dessutom kan man säga att jag tvingade med mig tony upp till Dalarna. Så var hos han och väntade tills han kom hem, medans jag väntade så tog jag en promenix upp till den gamla vivo affären som finns där i centrum. Där jobbar ju en av dom bästa jag någonsin träffat, Carina så jag gick in och hejade på henne och hon såg lika glad ut som alltid. Hennes glädje får mig att le och känna att livet är ganska enkelt i afall. Önskar det fanns fler sånna människor i världen. Ja sen kom Tony hem och vi på började färden till dalarna. Jah hade pratat med min mor och hon tyckte det skulle bli trevligt att pappas vän skulle komma. Där emot visste inte pappa nånting, man kan säga att det skulle bli en överaskning.

När vi så var framme i Rämshyttan så gick jag in och efter mig kom tony, pappa heja på mig sen tittade han mot dörren och sa högt ÄR DU HÄR. Va kul!!!
Man såg riktigt hur glädjen kom i pappas ögon, när tony kommer eller är i närheten så kan man verkligen se hur pappa blir överlycklig. Även om han inte kan utrycka det så ser man det.
På lördagen åkte jag ut till dom vi tog en vända till stan där jag gav dom mina bilnycklar och åkte med min sambo hem som slutade jobbet. Så dom skulle få göra nåt på egen hand, Medans jag och min sambo åkte hemåt stannade vi på tågstationen där jag köpte en billjett till tony så han skulle komma hem. Jag tänkte när jag satt mig i bilen, denna helg kostade mig 500, det är värt varenda öre! Att få se pappas glädje att få höra hans skratt.
Jag bet nämligen Tonys resa mm för att få se pappa så glad är värt mer än alla pengar i världen.
Tony är just nu i mina ögon värd sin vikt i guld, det han gör för min pappa är mer än nån av oss andra kan göra. Med gråten på min kind inser jag precis nu att jag aldrig kommer kunna göra det där för pappa. Jag önskar tony fanns närmare jag önskar jag vore miljonär så jag kunde bet tony för att vara med pappa, ge han en lön alltså.
Han gör underverk med pappa. Känns så hårt att inte jag kan göra samma sak.

Det är ändå skönt även om jag inte klarar av det så fick jag med mig tony så han kan göra det åt mig eller hur man säger. Önskar jag kunde göra så jämt. Jag vet inte hur jag ska skriva eller vad jag ska säga längre.
Det känns hårt att jag aldrig kommer kunna göra pappa så glad igen.
För hårt!!!