Stockholms resa mitt i livet.

Ja en resa mitt i livet var vad detta skulle ha vart, nu är det en av dom sista sakerna som jag kunde göra med min pappa. Han snart 55 år skulle ju ha befunnit sig mitt i livet, nu är han på livets sista verser. Men som jag försöker leva med han i nuet så ska jag uppskatta denna resa i stället för att sörja han mitt i livet. Jag försöker verkligen var enda dag att fånga ögonblicket, livet så som det kunde vara. Men hur jag än gör känns det som jag slår huvudet i väggen. Jag kämpar och kämpar med mina innersta tankar, försöker bryta ner det dåliga i min värld se ljuset och möjliheterna. Men varje gång jag sträcker ut min rygg och känner jag börjar kunna leva händer saker som får mig att trilla igen, ramla ner i en avgrund så djup och mörk. Om man jämför den mörkaste natt med denna avgrund finns det mer ljus där, i natten alltså för efter en natt vet jag att dagen åter kommer gry. Nu vet jag inte om jag någonsin kommer återkomma till det liv jag en gång levt allt känns omöjligt och tungt. När jag försöker göra nåt bra för alla går den jag älskar mest av allt och sviker mitt förtroende. Jag hade det jobbigt med pappa denna helg, men det var inget mot det som väntade när jag kom hem.

Men helgen med pappa gick rätt bra i afall, han var laddad min kära far. Från det vi åkte tills vi var framme så var det ständigt samma ord. Ska bli kul, ta en pilsner,kul att komma iväg, ta en pilsner. Vi kom ner till sthlm och där upptäckte jag ganska snart att jag var mer i vägen än nåt annat, satt jag där med dom satt pappa tyst gick jag undan ett tag hörde jag pappas skratt efter nån sekund. Jag funderade ett tag och kom fram till att 3 är nog en för mycket för min far. Så jag bestämde att hålla en låg profil och låta dom umgås och ha kul. Och så blev det!

Som tur är har jag fått en helt underbar vän i 08 landet, en Carina som förgyllde min vistelse där nere. Hennes mamma har också denna hemska sjukdom, så vi kan på nåt vis prata om allt. Vi förstår smärtan vi känner och denna känsla av oförmögenhet att göra nåt. Ensamheten om nätterna och den smärtande kärlek som finns där. Om man inte lever mitt i detta så kan man aldrig förstå!!
Vi hängde i afall hela helgen, jag fick se hur hon bodde och ja vi bara var, Jag som inte kunnat bara vara på så satans länge.
Jag är så tacksam att livet gett mig en sån vän, en vän för livet, en vän som jag alltid kommer finnas för.

Sen kan jag bara säga att ÄNGLAR dom finns dom, även om man inte kan se deras vingar.
Dom finns där mitt ibland oss hela tiden, jag känner en av dom!!!
Hans namn är Tony Brolin! Den mest underbara människan man kan ha som vän. Min pappa har haft turen att ha han som vän hela livet. Han var så underbar med pappa, jag hörde hela tiden när jag var där. När pappa irra omkring i lägenheten och inte visste vad han skulle gå eller göra. Karlsson ska du på toa, karlsson vill du ta en rök, Karlsson vill du ta en promenad, Karlsson ska du med och handla. Han passade upp pappa hela tiden han fanns där verkligen som en riktig vän. Han frågade inte så mycket när pappa vimsa i sitt tal istället skoja han på som vanligt och pappa skratta högt och gott. Min pappa skratta igen!!!
Minns inte sist jag hörde han skratta på det viset. Jag kan inte förklara med ord det jag känner för denna person, Tony han är och kommer föralltid vara en ängel i mina ögon och han har en plats i mitt hjärta så länge jag lever.

Ja det jag upptäckte på denna resa var att pappa har blitt så fruktansvärt mycket sämmre under denna vinter. Det var det jobbigaste med denna resa, inse att pappa kanske inte har så långt kvar tills han glömt mig helt och hållet. Jag måste inse detta redan nu så jag inte trillar igen, ner i detta mörker. Jag lär mig av varje skrubbsår jag får i min själ att ta med mig mer och mer saker i livet som skyddar. Denna helg fick jag med mig en sak.
Änglar finns mitt ibland oss och när man behöver dom som mest. gör dom sig synliga!!
Tony du är min pappas ängel!! Älskar dig för att du är du.


Pappas åter kommande ord på vägen hem var.
Jag har haft kul, det har vart roligt, måste vi göra igen, han kommer i sommar, han kommer snart och hälsar på mig , snart kommer Tony, Gud så kul allt vart.

Älskar dig Pappa jag skulle ta din plats när som helst!

Kommentarer
Postat av: robert

fint skrivet mattias..måste vara hemskt jobbigt för dej.men skönt att det vart bra för far din i helgen.håller på dej..ha de gott mvh

2010-04-05 @ 10:05:01
Postat av: Maria Therese NIlsson Brolin

Gud va fint skrivet Mattias:D

man blir ju tårögd!!:(

<3

2010-04-05 @ 12:19:46
Postat av: Henke/ Fugle

Det verkar helt grymt tungt Mattias. Du krigar på bra. Glöm inte ta hand om dig själv och fortsätt jobba för att se de positiva sakerna i livet.



Har själv haft ett helvete under 6-7 år men det har börjat vända nu och för första gången på väldigt länge ser jag fram emot att gå upp på morgonen igen. Det kommer bli bättre för dig också, tids nog. En dag kommer du inte längre behöva kämpa för att se det positiva, jag hoppas det blir snart.



Gör allt för att bevara dig och ge dig själv kärlek så du inte i "onödan" blir totalt känslomässigt utmattad och går in i någon vägg. Med mitt helvete bakom mig är jag glad att jag inte gått ner mig mer än vad jag gjort och drömmer om några goda år.



Precis så tunga som de här åren varit för dig, precis lika sköna och fler år kommer du med största sannolikhet få uppleva efteråt. Därför måste du lova att du tar hand om dig själv och ger dig kärlek för att leva vidare ett bra tag till.



Mycket kärlek från din gamle lägenhetspolare!

2010-04-05 @ 12:56:34
Postat av: rikard karlsson

Fy fan bror min.hattar att läsa det du skriver det här är väl andra gången jag gör det.Hattar att släppa mina känslor. men va fan när jag läser det du skrivar blir jag själv tår ögd och känner hat mot mig själv för det här med pappa . känner bara att allt är mitt fel. varf jag sabba dom 5 sista åren innan att vart helt åt helvete.Du vet inte mycke om mina känslor. Hattar att kag nte kan släpa dom mer än så här som jag gör nu.hattar att känna tåren rina efter kinden. men en sak vet jag saknaden är förbanat stor.Och att jag varit nära till idiot saker. sakt duma saker till dig.spm jag har stor ångest.Men det jag vill säga när jag säger så är igentligen. Att för 7 månadersen så var det inte långt ifrån och det var senást jag försökte känna något. det är därför jag är så rädd att släppa spären till känslorna.Muren är tjck.det här är 1 gången sen des jag släpper tårar och dom riner inte länge max 10-15 sec sen tar det stop och spären slår igen:(:(ÄLSKAR DIG BROR SER UPP TILL DIG.och är avensjuk på dig som vågar släppa på kännslor.Din älskade lile bror rikard...

2010-04-05 @ 12:57:43
Postat av: Marjatta

Så fint skrivet Mattias, trots din sorg.. bär du på en otrolig styrka, du är en beundrans värd människa med stort varmt hjärta. Ta väl hand om dig vännen. Kram/Marjatta

2010-04-05 @ 18:14:24
URL: http://adiar.info.se
Postat av: Erik Jannesson

Matte, du har satt fina och bra ord på hur du känner och kan på ett sätt känna igen mig i dig, men ingen kan gå in i dig och känna fullt ut det "mörker" som finns. Bra att du tar hand om din kära far, för bådas skull. Kämpa på, hur mörkt det än ser ut och hur lång tid det än tar, så efter regn kommer solsken!

2010-04-05 @ 19:29:02
Postat av: AnnaCarin

gråter Du är otrolig. Kämpa på du klarar allt....

Alla som känner dig e stolta att vara dig nära. Bamse kram

2010-04-06 @ 01:47:51
Postat av: Emma S

Jag tänker på dig och din familj!

2010-04-06 @ 15:16:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0