mlesliek

Ja tiden går och jag hinner inte med mycket nu!
Har ju inte ens skrivit ner mina tankar på ett bra tag, men jag har ett gilltigt själ. Jag höll på att trilla ner för ett högt stup rakt ner mot ett djupt mörker. Mina sorgekänslor hade tagit över, men så en dag bestämde jag mig för att jag inte ville ha det så. Så jag kolla på blocket efter stora jätte stora vingar som jag hittade och fick snabbare än jag kunnat tänkt mig och började flaxa för att ta mig upp igen. Det tog bra lång tid innan jag upptäckte att farten började stanna upp och vet du jag började glida och sen började jag lyfta. Äntligen kunde jag se mitt liv min själ mitt hopp igen. Tänk så lätt det är att trilla!!

Precis lika lätt är det att hamna i en ond cirkel av själv destrutiva tankar, speciellt när en man älskar drabbas av en obotlig sjukdom. Det gjorde jag och fort gick det, från att verkligen vilja fram åt och göra allt för att komma vidare till att inte vilja nåt alls. Jag är glad att jag har så härliga inteligenta människor i kring mig som kan få mig att öppna ögona. Jag ringde till vård centralen och sa som det var, JAG ORKAR INTE LÄNGRE!!
Jag fick tid bara nån dag efter, sen fick jag en remis till en psykolog. Jag kände direkt att jag tagit ett stort steg i rätt riktning. Men fortfarande tänkte jag fel, det visste jag inte om själv men fick det svart på vit samma dag.
Jag satt mig och berätta för en av dom största människorna jag träffat. Peter Andersson på Dalarnas äventyrs centrum. Jag berättade för han att jag äntligen hade tagit tag i mitt liv men att jag önskade att jag hade sökt hjälp tidigare. Hans svar var varför då!? Jag sa va? Vad menar du?? Med stora stora ögon tittade jag på han och tänkte och tänkte men fatta inte hade jag gjort för fel nu. Då frågade han, varför tänker du så negativt förstår du inte att det är jätte bra att du kommit så långt så du förstår själv att du behöver hjälp. Så varför nedvärderar du dig med att du skulle gjort det tidigare, varför går du runt och är ledsen för det du inte har gjort i stället för att vara glad för det du verkligen gör.
Samma sak med din pappa varför sörjer du det ni aldrig kommer få uppleva istället för att glädjas åt det underbara liv ni haft tillsammans.

Det fick mig att tänka, herregud hur tänker jag egentligen. Varför tänker jag så, Jag vill inte tänka så.
Tack vare Peter så hade jag rdean tagit dom stora stegen när jag kom till psykologen.

Så efter det så har jag bestämt mig. Jag lever här och nu och jag lever bara mitt liv ingen annans.
Jag tänker minnas allt det underbara och goda som min pappa gett mig genom livet.
När jag är med min pappa tänker jag fånga just den dagen och göra den till ett underbart minne med en massa kärlek.

Jag älskar min pappa och det är det jag tänker visa han och ge han.. all min kärlek får han bära!