mlesliek

I fem timmar hinner mycket av livet passera i revy!
Fem timmar var precis den tiden min pappa var borta igår, han skulle ta en promenad och försvann.
När han gick tänkte min mamma att det var som vanligt, han går hem till farmor och dricker kaffe.
Efter 1 till 1,5 timme skickar därför mamma min bror till farmor för att hämta han, dom skulle äta.
Men hos farmor hade han inte vart på hela dagen, min bror begav sig ut på alla små grus vägar och andra vägar som han kunde ha gått. Där efter ringer min mamma mig och berättar den nyheten, Pappa var borta!!
Jag kände hur mina knän börja darra hur mina handflator börja svettas och hur gärna jag ville åka dit.
Men mamma sa åt mig att ta det lugnt för att Rikard var ute och leta, men mina tankar vart ändå att tillängnas pappa hela tiden. Rämshyttan där dom bor är ju bara en enda stor skog! Man har ju hört andra dementa som försvunnit i skogen och aldrig åter funnits. Kände hur min skalle börja dunka och hur en huvudvärk började göra sig påmind. Vart kunde han gått hur tänker han vad är det han vill, ingen av oss vet ju längre riktigt vad han tänker och känner. Så vart skulle man börja leta? Jag ringde upp min mamma och sa åt henne ring polisen, på 2 timmar hinner man långt. Därefter åkte jag dit, det vart ingen laglig fart dit direkt, men jag ville ju bara inleda mitt letande. När jag kom fram satt en polis i köket och tog uppgifter, själv yra jag runt försökte få på mig ett par byxor och skor för att ge mig iväg ut på sjön. Han kanske hade gått efter sjö landet och då kunde jag ju se han från båten. När jag satt i båten började mina tårar rulla ner för min kind, jag tänkte på hur det skulle vara att förlora pappa helt. Jag skulle inte fixa det jag skulle brytas ner helt då! Än kan jag se han och känna all kärlek jag känner. Jag är inte redo att släppa taget än, inte om min älskade pappa inte nu!
Efter en tur på sjön kom jag hem till mina föräldrar igen berätta min bror att spår hund var på väg och att polisen åkte runt och leta.Så det var inte så mycket att göra..

Efter ett tag så frågar Malin min brors tjej om jag ville ha kaffe, ja tack det vore gott sa jag.
Hon går in i köket och vänder direkt hon kommer in i köket och säger Lasse står på bak sidan!
Alla i kör samtidigt sa då VA!!! Ja Lasse står på baksidan! Vi gick bak och titta och där står min pappa.
Jag ville krama om han skrika på han och veta precis allt han gjort. Men vet ju att det inte finns nån mening i det.
Det enda jag vet är att det är skönt att han kom hem, pappa fattade aldrig allvaret i situationen.
Men det gör jag, nästa gång kankse han inte har den turen att komma till en väg där han känner igen sig och hur blir det då?
Det får inte hända igen, så är det bara!
Pappa snälla håll dig hemma vill inte förlora dig än! pappa snälla jag älskar dig!!