mlesliek

Ja snart ska jag och pappa åka, jag har en knut i min magen. Hur ska detta gå? Jah hoppas och drömmer om att det ska bli en härlig tid med min far. Jag hoppas och jag vill att allt ska gå bra, men ändå sitter jag här med en knut i magen och känner mig lite små rädd. Känslorna för vad som skulle kunna hända tar över min glädje att jag faktiskt kommer få en helg i Stockholm med min pappa. Men jag kan vinna över mina rädslor, det har jag gjort hela mitt liv! Jag och pappa åker senast på fredag förmiddag, med det ska jag le och ge han all kärlek jag orkar för vem vet det kan bli sista gången.

Männskor sätts på prov genom hela livet,det är inget konstigt med det.
Det som är skillnaden på alla är vilken väg man väljer att ta, jag väljer den som känns jobbigast just nu.
Men jag vet att jag gör det av kärlek till min far och där för kommer få tillbaka tusen fallt i framtiden.
För det är i mina minnen jag kommer vara rik!!!

En sak som är riktigt bra med att vi ska åka.
Det är att min mamma får vara ensam och samla sig lite, en helg kan kännas som lite för lite tid. Men det är bra mycket mer än ingenting, hon ska få ha kul och njuta av livet en hel helg. Med min syster och sambo ska hon festa och ha skoj.

Men det jag ser fram emot mest med att åka ner är att få träffa Nina och prata av mig lite. Hon har en mamma som är drabbad och även fast vi inte känner varann än, känns det så lätt att prata med nån som befinner sig i samma kaos. Hon var upp för ett tag sen och hälsa på uppe i ulvshyttan och vi skratta och prata och ja det kändes lätt, kändes skönt i min kropp när jag somnade den kvällen. Det kändes som om jag var fri igen, det kändes verkligen hur lätt allt är när man inte är ensam. När man har en vän(ny som gammal) som kan förstå.


Ja önska mig lycka till håll tummarna och gå inte under några stegar för min och pappas skull. Så ska vi alla se hur bra detta kommer att gå:)