mlesliek

Jag har gått och funderat mycket på vart min pappa befinner sig just nu. Jag har tänkt mycket på själen och livet efter detta. Det är många djupa märkliga tankar som passerar, om det finns ett liv efter detta vart befinner sig min pappa nu? Han är ju vad jag kallar levande död, befinner han sig i nåt mellan skickt då? Men ibland ser jag hans riktiga jag skina rakt genom denna jobbiga sjukdom. Tex som nu när pappas gamla arbets kamrater hade hälsa på han, jag såg glädjen över att dom kom ihåg han. Jag är dom evigt tack samma för det, dom växte i mina ögon jag vet vilket mod som krävs av en person för att våga hälsa på, det är ju inte den dom kände förr som finns där men ändå är det precis vad det är.
Vad kommer jag fram till då?
Ja jag har inga svar, men jag vill tro att själen finns där inne. Den kan bara inte visa sig så bra pga att sjukdomen låser den inne. Jag tror att den dag den får lämna kroppen kommer pappa att känna sig fri igen. Jag tänkte idag att den dagen pappa får lämna sin kropp kommer han följa med mig ut och jaga igen, jag kommer inte se att han är där men jag kommer känna han inom mig. Jag önskar så att pappa får bli fri och att det är så livet ser ut efter att kroppen säger upp sig. För om det är så är ju detta bara ännu ett hinder att ta sig över.

När dagen kommer ska jag viska i min pappas öra, Jag älskar dig du är fri nu.