mlesliek

Igår hade pappa en dålig dag!
Jag åkte förbi för att heja bara en snabbis, som vanligt blev han glad av att se mig.
Men när jag försökte prata med han fick han inte fram ett helt ord ens!
Jag och min älskade sambo stannade ett litet tag för att sen åka hem.
När jag satt i bilen kände jag hur jobbigt allt kändes och hur värdelöst livet blir med denna sjukdom.
Jag kände hur irritationen spreds i min kropp, hur jag bara ville skrika rakt ut.
Jag märker själv hur jag snäser av min älskade Therese, jag märker hur jag påverkar henne.
När vi kom hem la jag mig i soffan och kände det där underliga trycket över bröstet, jag låg där och väste och var dum. Visst jag och min sambo hade diskutera lite på vägen hem om en sak där vi inte riktigt förstod varann. Men i vanliga fall så blir jag inte arg för det, men pappas tillstånd påverkar mig så mycket. Medans jag ligger där och väser i soffan så tar hon fram mat ur frysen och börjar tina. Efter ett tag tar jag mig kraft och börjar hjälpa till med maten, det hela slutade i en helt underbar kväll. Om hållen av den jag älskar mest, hon är så underbar som orkar med mig dessa jobbiga stunder. Jag är så glad att hon finns där!
Jag älskar henne mer och mer för varje dag, min underbara älskade Therese!
Natten kom och vi la oss, prata lite och sen somna hon och drömde om nåt bra. ( vet det för hon låg och små fnissa) Själv kunde jag inte sova i natt, så många tankar! Så mycket smärta!
Jag önskar det fanns nåt jag kunde göra för att ändra pappas levnads situation, men det går inte!
Jag älskar min pappa och saknar honom sjukt mycket.
Hoppas jag får sova i natt!