En Storm!!

I livet får vi alla rida ut små och stora stormar, där vågorna är så stora så man tror man ska drunkna.
Men plötsligt när stormen är som värst och man chippar efter luft, tanken slår en jag orkar inte mer.
Då lugnar livet ner sig igen och allt känns så lätt! Man går som på rosa moln och allt luktar lilljekonvalj.
Hela kroppen spritter och det känns som sommar.
Men mina vågor har vågat ch vågat, min luft är slut för längesen!
Denna storm verkar det inte finnas nåt slut på, jag är glad att jag håller mig flytande!
Men i bland sjuker jag och för varje gång jag sjunker blir det allt svårare att ta sig upp.
Varje gång kommer jag djupare och djupare, men jag kämpar mig upp för att kunna andas igen.
Jag hade tur i mitt liv!
Min pappa gav mig den största flyt västen man kan ge nån, han gav mig kärleken!
Hans kärlek gör att jag många gånger håller mig ovanför ytan, men nu är det jag som försöker ge tillbaka denna flytväst. Men han har svårt för att ta emot den! Jag försöker hålla oss båda flytande med denna flytväst men det är kämpigt. Men tänk vilken tur jag har som fått denna flytväst. Så här befinner vi oss min pappa och jag mitt i livet och delar på en enda stor flyt väst. Kämpande och slitande för att klara oss genom denna satans storm!
Låt mig kalla denna flytväst för kärleken!!

Kommentarer
Postat av: Annika Stridh

2010-11-14 @ 16:53:08
Postat av: Annika Stridh

Jag lever på den kärlek min mamma gett mig i livet, försöker höra vad hon skulle säga om jag undrar över något, mina nära vänner kan också säga att det skulle Lillemor ha sagt. Min mamma har haft Alzheimer i 10 år, hon är 67 år. Det är en fruktansvärd lång sorgeprosess att se henne men inte finnas i hennes värld. En tröst jag har är att hon verkar må bra i sin värld, hon är ofta glad och skrattar, det gör att klumpen i magen kan bli lite mindre ibland.

2010-11-14 @ 17:01:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0