mlesliek

Min pappa fyllde just 56!
Jag har tänkt mycket på vad som skulle passa att ge han, vad får han ut mest av?
Jag kunde inte komma på nånting, finns ju inte så mycket han har nån nytta av längre.
Ja förutom kläder då! Men min pappa har aldrig gillat mjuka paket.
Men jag slog ifrån mig tanken och hoppades på att nåt skulle dyka upp efter vägen.
Dagen kom då han fyllde och jag hade fortfarande inget kommit på.
Jag åkte dit lite halft skammet , men tänkte att jag hittar nåt under veckan.
Kom dit och var där ett tag men jag såg på min pappa att han funderade lite.
Nåt rörde sig i hans tankar jag förstod aldrig riktigt vad det var.
Förrens efter fikat när han stod och pekade på fika brödet och mummla när nån annan kom.
Han hoppades helt enkelt att nån mer skulle komma och fira han.
Tanken slet i mitt bröst att ingen mer kanske skulle komma, känner han fortfarande av sin saknad till sina vänner? Han upprepade flera gånger hur andra skulle ha fika. Jag kände ett panik artat tryck i bröstet och ville bara där ifrån, måste hitta nåt att göra. Så jag letade på lite bensin och starta crossen för första gången på säsongen och åkte och rensa mina jobbiga tankar. Jag hoppades så att nån skulle förbarma sig över min älskade far och ta sig dit. Efter ett tag på crossen kände jag min glädje åter komma igen.
Efter det satt jag mig i bilen och åkte där ifrån för att slippa känna nåt mer av det där!



Dagarna gick och skärtorsdagen kom, då skulle jag dit igen och fika och fira pappa med syster och hennes familj.
Jag gick på kupolen i Borlänge i flera dagar kändes det som varje minut vart allt längre.
Varje sekund var som ett hårt slag i mitt bröst, jag kunde inte finna nåt!
Förr hade det vart lätt, jakt eller fiske grejer nån skämt pryl ja vad som helst som man har lite nytta av om det så bara var för ett gott skratt. Men nu fanns ingenting för han har ju inte nytta av nåt längre och för varje minut som gick kände jag mer och mer hur mycket han saknas mig, tyngden i bröstet blev allt värre och värre!
Jag ville efter ett tag bara bli av med den på nåt vis, kanske man skulle skälla ut den sega idioten med kärran framför mig eller ska jag spotta den där idioten i ansiktet bara för att han log konstigt eller var det ens åt mig, ähh skit samma den som kommer ivägen ska få se! Jag kände hur allt bara bubbla i mig, mitt hat emot sjukdomen! Min ilska att pappas öde blev just detta att jag aldrig mer får träffa min riktiga pappa och bara slappna av!
Jag tog några raska steg ut i bilen hoppade in i den och stängde dörren och bara satt, kände hur allt börja släppa lite. jag startade bilen backade ut la i ettan och börja rulla framåt, när jag var säker på att ingen hörde skrek jag ur mig all ilska slogg ett par slag i ratten för att bli av med lite smärta. Jag svängde där efter in på lidl för att köpa ett påsk ägg med godis för godis funkar alltid. Besviken på mig själv över att ha så dålig fantasi, köpte jag det där godiset och började rulla hem emot mina föräldrar. På vägen dit kände jag hela hela vägen hur besviken jag var på mig själv över att inte lyckas köpa en liten bra present till min älskade pappa.
Vad är jag för son som inte ens klarar det??

Hur som så blev pappa glad i afall!!
Men jag är fortfarande lika besviken på mig själv!!
Så vad köper man åt en person som inte längre finns????