Ett avslut
Jag innser allt mer och mer hur krävande jag vart för min om givning, mitt kontroll behov har kört över och förstört. När nu pappa flyttade och kontrollen försvann så tappade jag kontrollen över mig sj också.
Livet rasade och jag med det, jag hälsar på han när jag orkar. När han nyss fyllde år så grävde jag ännu ett par spad tag i min egen grav med både det ena och det andra. Allt slutade i kaos och dom sista dagarna har jag endast funderat på bästa sätt att följa pappa på den evigastigen. Allt har vart tomt kroppen liv lös och tankarna mörka.
Jag hälsade på pappa å lät tårarna rulla dom slutatade aldrig upphöra. Jag vill inte lämna han , han får inte lämna mig. Jag har legat hemma och funderat å tänkt på livtes mening, fann ingen!
Mitt huvud som alltid vart fullt av hopp drömmar och glädje har bara vart tomt, som en levande död har jag vandrat runt. Har ringt till gamla vänner och typ sakt farväl fast inte med dom orden. Har gråtit och funderat hur livet ser ut när jag lämnar det. Tar jag nån plats skulle jag vara saknad osv. Men inga svar...
Det var dags nu jag skulle skaffa på mig en mängd sömn piller som finns på svarta marknaden, kyssa pappa farväl och viska i hans öra vi ses snart jag väntar på dig. Sen åka hem bädda ner mig med i sängen med den jag älskar mest i mina tankar. Och bara somna in å aldrig mer känna en känsla.
Allt var klart i mina tankar allt var klart behövde bara morgon dagen på mig att träffa pappa.
Men sen ringer Lena Broman från Mora och frågar rätta frågorna säger dom rätta sakerna.
Va fan DETTA är inte jag DETTA är inte den pappa lärde mig att vara.
Nu bryter jag upp, i morgon börjar ett nytt liv!!
I morgon ska jag rensa!
Ska jag sova och lämna detta bakom mig!
Hur är det låten går..
Du vi lever bara en gång, å den gången är nu!!!
Så nu Mattias skogsmulle nr 1
Is coming back some how some way!!
Jag minns en kille som älska att leva
Jag minns en kille som älska att skratta
jag minns en kille som aldrig grät
För livet var det vackraste han visste...
Jag minns mig själv <3
Livet rasade och jag med det, jag hälsar på han när jag orkar. När han nyss fyllde år så grävde jag ännu ett par spad tag i min egen grav med både det ena och det andra. Allt slutade i kaos och dom sista dagarna har jag endast funderat på bästa sätt att följa pappa på den evigastigen. Allt har vart tomt kroppen liv lös och tankarna mörka.
Jag hälsade på pappa å lät tårarna rulla dom slutatade aldrig upphöra. Jag vill inte lämna han , han får inte lämna mig. Jag har legat hemma och funderat å tänkt på livtes mening, fann ingen!
Mitt huvud som alltid vart fullt av hopp drömmar och glädje har bara vart tomt, som en levande död har jag vandrat runt. Har ringt till gamla vänner och typ sakt farväl fast inte med dom orden. Har gråtit och funderat hur livet ser ut när jag lämnar det. Tar jag nån plats skulle jag vara saknad osv. Men inga svar...
Det var dags nu jag skulle skaffa på mig en mängd sömn piller som finns på svarta marknaden, kyssa pappa farväl och viska i hans öra vi ses snart jag väntar på dig. Sen åka hem bädda ner mig med i sängen med den jag älskar mest i mina tankar. Och bara somna in å aldrig mer känna en känsla.
Allt var klart i mina tankar allt var klart behövde bara morgon dagen på mig att träffa pappa.
Men sen ringer Lena Broman från Mora och frågar rätta frågorna säger dom rätta sakerna.
Va fan DETTA är inte jag DETTA är inte den pappa lärde mig att vara.
Nu bryter jag upp, i morgon börjar ett nytt liv!!
I morgon ska jag rensa!
Ska jag sova och lämna detta bakom mig!
Hur är det låten går..
Du vi lever bara en gång, å den gången är nu!!!
Så nu Mattias skogsmulle nr 1
Is coming back some how some way!!
Jag minns en kille som älska att leva
Jag minns en kille som älska att skratta
jag minns en kille som aldrig grät
För livet var det vackraste han visste...
Jag minns mig själv <3
Kommentarer
Postat av: angelica
Haha nej är inte ryss. ;P Heter Angelica Theresia Andersson på facebook :)
Postat av: anna anhörig
Hon är en klippa Lena!
Jag läste nyss din status på facebook.. Jag tänker på dig Mattias. Du är stark! och även om sjukdomen får en att agera på sätt som man inte alltid är stolt över så gör man det man tror är bäst. Jag vet att du har kämpat. Både för din skull och speciellt din pappas.
Dessutom har du gett mig och många fler hopp: du har dragit igång ett nätverk som får mig att känna att det finns chanser att må bra i all denna skit... Det är ingenting som du måste gjort och din pappa skulle nog varit väldigt stolt över dig för du har hjälpt så många fler. Tack!! Och kram på dig.
/Anna fr lägret
Trackback
