mlesliek

Pappa vart är du??
Jag bryter ihop, det skär i mitt bröst.
Du vet inte vem jag är längre, din blick är tom. Du har lämnat mig, trodde eller ville aldrig tro att detta skulle ske. Saknar dig mer än någonsin kan inte förstå att du är borta. Eller kanske det är jag som är borta för dig??
Kommer du besöka mig sen när kroppen gett upp, blir din själ fri då? Jag gråter och skriker inombords, livet skulle ju inte bli så här. Jag tänker tillbaka på vårann sista resa ihop, när jag slängde in dig i bilen å vi åkte till Tony. Din vän i livet, finaste vännen en man kan önska sig. Jag kommer ihåg det som hände sakerna jag upptäckte då, små saker som tex hitta i en främmande lägenhet toa,balkongen och sängen. Kommer ihåg hur du då hade svårt att jag satt med dig och Tony att du då blev tyst, jag minns mina tårar på natten när du inte hittat till toa. Men tänk va kul vi hade ändå, jag ringde ju då till min nyfunna vän Carina när vi var där så du och Tony skulle få vara ensamma. Minns hur mycket du tyckte om henne, minns att du älskade hennes skratt. Vet du sa att jag borde träffa mer av henne. Du pratade om henne efter åt när vi åkte hem, du sa jag såg glad ut när jag var med henne. Du sa att det var en av dom finaste tjejerna du träffat, som om du försökte övertyga mig att hon var en tjej för mig. Som om du då glömt att jag hade sambo redan, eller så såg du nått jag inte fatta då. Jag minns den påsken nu som om det vore igår, minns skratten minns glädjen hon, du och Tony gav mig. Påskfirandet som vi hade ihop då, det blev det sista vi gjorde ihop. Nästan som om vi fick för oss att du var frisk då för 2 årsen nu. Minns att vi sa att vi älskade varann på vägen hem, minns din glädje över att få leva som vanligt igen om så bara för en helg.

Alla dessa minnen pappa, allt fint du gav oss alla i livet.
Vi är många som sörjer dig, många som fäller en tår av ditt minne.
Många som säger att du betydde mycket för dom, du var en väldigt fin person pappa.
Jag lyfter på hatten och tackar dig för allt du lärt mig, all kärlek du skänkte mig.
Du sa ofta till mig att familjen var din mening med livet, att dina 3 barn var det finaste som fanns.
Du gav mycket av dig själv hela tiden, utan att ens tänka på det.
Du ville alla väl lite för väl ofta, hjälpa andra innan du hjälpte dig själv.
En fin sida som kanske inte alltid var så uppskattad av mamma när veden skulle in tex ;)
Blir full i skratt samtidigt som mina tårar rinner, tror jag känner igen mig själv lite genom minnet av dig.
Älskade underbara pappa saknar dig, saknar att inga fler sånna minnen kommer igen.

 
              

Å vet du pappa jag tror du hade rätt, det verkar som det är jag och Carina.
Kanske du såg nåt jag inte såg för 2 år sen, jag kanske hade för mycket med mig själv då för att se.
Hon ringde mig för 1 månad sen, som vanligt fattade ju inte jag att hon vill hälsa på hemma.
Men det gjorde tydlig gjorde hon för mig efter ett tag, hon kom en lördag med en vän som hade vägarna förbi.
Jag låg hemma på soffan och väntade på henne.
När hon sen kom upp för trappen så såg jag allt du pratat om på vägen hem.
Jag kände hur jag bara ville vara henne nära, ville krama henne viska i hennes öra att allt blir bättre.
Ja å nu har det gått en månad å jag vill bara vara ännu närmare henne.
Vi var och hälsade på dig, du kunde inte ens öppna ögona.
Jag bröt ihop inombords, men Carina hon tågade på och skratta fick i dig vatten och mjölk.
Hade inte hon varit med hade jag åkt gråtande där ifrån, uppriven och förstörd.
Hon fick mig att stanna hon försökte få kontakt med dig.
Medans jag satt där på pallen i ditt rum, iaktog jag henne och tyckte mig nästan se ett par vingar.
Javisst finns dom där, som en liten ängel fanns hon där för mig.
Blev än en gång mer säker på att änglar finns mitt ibland oss, dom är lite svåra att se bara.
Vet att du fann dina änglar i livet pappa, å kanske du även såg Carinas vingar.
Kanske det var det du försökte få mig att förstå.
Men det är rätt svårt att se vackra saker i livet, då djävulen gör sig påmind hela tiden.
Men nu ser jag hennes vingar allt tydligare, även min själ har gjort sig påmind.
Känner hur den får styrka av solen, känner smärtan i min själ då den varit instängd så länge.
Gråter och skrattar om vart annat i min ensamhet.
All smärta ska ut men även dom fina minnena som vi haft släpper själen ut.
Hennes närvaro gör mig starkare än förut, hennes skratt ger mig hopp.
Önskar du fanns så du såg min glädje igen, så du fick se oss tillsammans.


Jag känner att en framtidstro gör sig påmind.
Jag känner en lycka, en glädje ja ett hopp.
Har börjat våga drömma igen, vill leva igen!!
Tror det vänder nu, tror livet kan börja levas igen.
Å varför inte börja med att flytta till Stockholm??
Sist jag kände massor av samma som jag börjar känna av lite nu.
Det var när du fick mig att jobba på Azorerna, sen blev du sjuk pappa.
Älskade pappa tack för allt!!!!


Du gjorde så jag såg en ängel pappa, synd du skulle behöva bli sjuk för att lyckas.!!!
<3 Carina <3