Minnes gåva till alla unga anhöriga!!
Det blir ca så här.
Grangärdekyrka kl 10:00 den 11 maj
Ingång/ Himmlen är oskyldigt blå
Solist/ om du fanns kvar
Psalm/ Pärleporten
Solist/ Tears in heaven
Psalm/ ???
Rundgång av kista
Och av slut med låten hallelulja på repeat.
Så den som vill får stanna å umgås med pappa.
Pappa var en glad person så blir go fika hemma i byn efter och sen gravöl på hans älskade udde.
Vid sjön rämen där alla som vill får dela minnen i en skål.
Alla är klart välkommna!!
Om min blogg, mina vimsiga ord i en dimma av sorg hjälpt dig eller nån på nått vis.
Så skänk gärna en slant till pappas minne.
Nu kanske du undrar vad som händer med mig i framtiden, jo jag ska fortsätta jobba för andra unga anhöriga.
Fortsatt lägerverksamhet, föreläsningar och dela med mig av den kärlek han skänkte mig.
Därför ska jag starta en fond med lite hjälp förstås.
Där pengarna ska gå oavkortat till barn och ungdomar till demens drabbade föräldrar.
Startade ett konto i morse innan vi var på fonus.
Unganhörig i demensens skugga med bg 858-9558 enklast att ringa fonus 0240-10503
Där slanten går till att lägret förhoppningsvis ska få finnas kvar å utvecklas.
Vill ju att det ska vara gratis då unga inte ska behöva bet för att få stödet från andra unga.
Pappa älskade livet han små log jämt och gick och små visslade jämt.
Han älskade sina barn och barnbarn och alla deras vänner.
Därför vet jag att han ler när han ser att hans tragedi går till att glädja andra unga.
Så även om allt detta vart som en mardröm kan vi se en mening i det och skapa nåt bra.
Han älskade att se hoppet och glädjen hos andra.
Nu ska jag som Mattis i Ronja rövadotter gå ut kasta äpplen i väggen och skrika.
HAN FATTAS MIG <3 HAN HAR FUNNITS JÄMT!!!! <3
Min lovis har jag inte fått än men jag vet vem hon är.
PS.. Om du har nån som dör i demens tänk gärna på dom unga då.
Detta kommer bli en fond, å alltid finnas för dom unga.
Så skänk gärna en slant i tid och otid.
För min pappa din mamma någons förälder. För alla föräldrar vill väll innerst inne det bästa för sina barn?
I evig saknad till min pappa och med tanke på alla era föräldrar skänker jag en slant sj på måndag.
Älska livet/ fånga dagen och lev i stunden.
Hjälp varann!!!
Ge för att ge inte för att få!!
Älska som du inte vet vad hat är och förlåt allas synder.
Vi gör alla det som känns rätt för oss i stunden. även om det kanske var väldigt dumt med facit i hand..
Jag älskar er alla <3
Hej igen! Grangärde är en vacker plats, jag har varit där några gånger eftersom jag haft släkt där, och på fler platser i Dalarna. Mamma kom från Ludvika och pappa från Sollerön, där var vi ofta på somrarna när jag var barn.
Ni har valt en vacker plats och vacker musik till din pappas begravning. Det blir en fin avslutning på er långa, tunga resa i demensens skugga. Jag kommer att bidra till fonden.
Fortsätt gärna blogga, du har läsare.
MVH Anna-Carin, surtant med dement make och 17-årig tonårsdotter.
Hej.
Jag blir så otroligt rörd av hela din berättelse och jag beklagar otroligt mycket förlusten av din pappa. Tårarna går inte att hålla tillbaka.
Jag har en mamma som är långt gången i alzheimern. Hon fyller 60 i Juli. Hon är svår att få kontakt med, svår att förstå, och allt det andra som tillhör sista stadiet i sjukdomen. Jag själv är 23år.
Jag vill bara skänka en gigantisk björnkram. Efter att ha läst din blogg så förstår jag vilken fantastisk människa du är. Kampen som anhörig är så jävla tung och det gör så ont. Men precis som du säger, "Älska livet", och det gör jag. Jag hoppas att alla som sitter i samma sits som oss läser din blogg. Du inspirerar styrka och kärlek.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag vill bara ge dig en stor kram.
Tack, för att du delar med dig av din historia. <3 Fortsätt vara den du är.
Varma häslningar
Tina
Hej! Vill börja med att beklaga din stora sorg - samtidigt som jag vet att du sörjt din far i flera år. Jag heter Maria och är 32 år. Jag hörde dig och två andra tjejer berätta om hur det kan vara att vara barn till dementa/alzheimers sjuka föräldrar på Anhörig Riksdagen. Jag vill bara tacka för ert mod och er vilja att dela med er. Kände under föreläsningen hur mina känslor vällde upp inom mig och jag började att gråta... Mina nya kollegor undrade givetvis hur det var med mig. Efteråt fick jag ju lov att berätta... Min älskade pappa gick bort för 2 år sedan efter ett par år med sjukdomen. Jag kände igen varje ord ni sa. Jag känner även igen mig i denna blogg. Tack för att ditt/ert engagemang hjälper andra unga i den svåra situation de befinner sig i. Fortsätt kämpa! Jag vill också skicka en björnkram:) Maria Från Norrland och Skåne!
