mlesliek

Hej jag tänkte skriva lite nu om bråk. Hur lätt det är att agressionerna tar över när man har ont.Jag funderar lite över och undrar hur många gånger, egentligen jag mina syskon och mina föräldrar har bråkat pga sorg och inget annat. När man har ont av sorg så är det jätte svårt att uttrycka sig, uttrycka sina känslor för varann. Man vill ju vara stark och inte bekymra nån annan. Men tänk om man bara kunde gråta istället och säga till den man älskar vad man känner istället. Jag har skällt på min pappa jag vet inte hur många gånger. Men jag visste ju inte att han var sjuk till en början. Sen efter att jag fick reda på det fick resten av min familj ut för all min smärta. Jag undrar hur många av min brors plötsliga vredes utbrott han haft som har varit i ren förtvivlan, jag vet att massor av mina har vart det. Min syster reagerar inte på samma sätt, eller gör hon det har hon bråkat på sina barn eller sin karl nån gång bara av smärta. Ja det vet jag inte, men om jag skulle gissa så är jag helt säker på att hon har gjort det. Man får inte samma tålamod, långt ifrån. Nu tänker jag på min systers barn. Nu är dom så pass unga så dom inte riktigt förstår detta. Men om dom vart lite äldre hade dom då tagit stryk av detta, hade dom funderat på vad som är fel med mamma som blivit så elak. Jag vet att jag skällt på min mor på telefon eller bara när jag vart där för jag tyckt hon vart så elak. Hon har ju alltid varit så förstående och snäll, det har alltid gått att prata med henne. Hon har gjort allt för oss alla, och nu helt plötsligt vart hon så grinig och sur. Så jag fräste åt henne och kalla henne det ena och det andra. Men nu när jag landat i min smärta och kunnat börja kliva tebax och se på allt med ett bredare perspektiv. Så förstår jag min mor, hon sa en gång är det de här man får för man vart snäll med tårar i ögonen. Ja vad ska man svara på det? Varför blir just hennes man sjuk, hon som alltid vart snäll mot alla. Jag vill bara krama om min mor nu och be henne om ursäkt, och säga att är hon ledsen arg förbannad. Så varsågod skäll på mig sparka slå, om det får dig att må lite bättre.

Ja anledningen till att jag kom att tänka på bråk är att jag hade ett prakt gräl med min farmor igår.

Vi tar det från början!
Hon har tagit väldigt illa vid sig, och hon tycker att det bara är hon som blir drabbad.
Hon har 2 söner varav den äldsta dog när han var 16 i en bil olycka.
Och det jag bråka med henne om igår är att hon hugger kniven i ryggen på oss alla och vrider om gång på gång, inte minst på min pappa. Hon sitter och säger högt och tydligt så vill alla hör, även så pappa hör. Ja man ska skaffa många barn .. Massor se på mig jag hade två den ena dog och den andra blir sjuk jag har inget kvar nu. Tänk om jag haft en dotter som kunnat hjälpt mig eller en son som kunde hjälpa mig eller.. eller.. Och man ser hur dåligt min far blir att må över det. Varje gång han blir ledsen och får dåligt samvete för att farmor sagt så, har jag haft lusten att kasta ner tanten i soptunnan och låta sopp gubbarna hämta henne. Även om jag älskar min farmor så tycker jag så illa om henne just i dom här tillfällena. Men ingen av oss vill ju bråka med henne om det när pappa är med. Och nu är det så här att jag har försökt få hjälpa henne i många år, men det enda svar jag får är att du kan inget du är ingen snickare osv.
Så igår skulle jag dit tänkte jag och fixa lite inför sommaren, elda , kratta, fixa och dona.
Direkt jag kom så börja hon säga allt som hon sagt om sitt liv och om hur synd det är om henne.
Allt precis allt som hon sagt när pappa vart med, då brast det för mig mina tårara börja spruta min kropp börja skaka.
Mitt hjärta slog dubbel slag och jag hackade mig fram på orden. Jag frågade henne bad det var för skillnad på henne och oss jag fråga om hon inte fatta att vi också hade sorg. Jag fråga henne hur blåst hon är som säger detta i pappas närhet, om hon inte fattar att han blir att må dåligt av det. Då säger hon det har jag aldrig sagt när han vart med, men tack vare att det gjort så ont i mig när jag vart med när hon gjort det. Så visste jag precis när hon gjort det nästan på tidpunkt och datum. Jag satt mig ner på hennes soffa grät harkla mig skaka ett tag till. sen börja jag kunna se igen genom mina tårar.
Började prata lugnt med min farmor igen, och såg på henne att hon fatta lite bättre nu.
Sen efter det ville jag bara sova , jag kände hur huvudvärken börja smyga sig på.
Hur all spänning jag haft i kroppen länge börja släppa, äntligen kanske jag kan åka till farmor med glädje på mina läppar och i min själ igen. Det var längesen nu, skulle vara skönt om hon fatta nu.
Jag såg till att elda av större delen av gården, för att sen åka hemåt för jag orkade inget mer den dagen.


Vad har jag lärt mig av det här?
Jo jag har lärt mig att det gör mindre ont om man tar tag i saker direkt.
Varför har jag väntat så länge med att säga till farmor.
Jag har ju haft dåligt samvete för min far, att jag inte kunnat stopa henne för hans skull.
Så nu när det väl inte gick längre så gick det så mycket kraft så jag orkade knappt med mig själv.


Är det nåt som känns fel så är det förmodligen det. Gör nåt åt det!


Denna text tillängnar jag min bror som bråkat med mig just över denna sak,
Just denna person, just detta problem.

Finns där för dig min bror nu och föralltid.
Always