Älg jakten

Ja jag tänkte jag skulle passa på och ge mina jakt kamrater en stor eloge.
Gud vilka härliga människor, vill du veta varför just dom är så härliga??

Jo det var så att vi sköt en ko och en kalv på tisdags förmiddag under älgjakts veckan.
Jag hade kovat gubbarna att jag skulle hämta 4-hjulingen och dra fram dom om vi sköt nåt. Så jag satt mig i bilen och åkte iväg hem till min mor och far för den står där. När jag var på väg dit så kom jag och tänka på min kära far, så jag ringde upp han. Och sa sätt på dig kläder, för nu ska du med ut i skogen och träffa gubbarna. Ja jo ja det kan jag väll, vart svaret från min far. Men när jag kom dit och börja lasta på 4-hjulingen på släpet, så märkte jag nervositeten i min far. Han gick runt och grymta ÄH va fan jag skiter i det här. Fan ska jag mä å gö, mm.
Men jag sa bara klart du ska med, men jag förstod ju varför han gjorde som han gjorde. Tänk bara alla som inte lossas om han på stan när han hejar, dom gör det av rädsla eller nått annat dumt.
Men men jag fick med han, och när vi väl kom dit kliver min far ur med osäkra steg.
Vart på gubbarna i laget tog emot han med öppna armar, en ställde fram en stol åt han. Vi satt i en ring runt elden och prata precis som allt var som vanligt. Pappa drack kaffe och försökte hänga med så gott det gick och alla hade överseende med det. Sen åkte jag upp i skogen drog ner älgarna och vi gjorde grovslakten.
Sen var det dags att packa och åka hem, i bilen sa pappa.
Det där var det roligaste jag har gjort på länge med ett leende på läpparna.

Han hade sen ringt min 4 gånger på jobbet och berättat hur glad han var för att han fick bli med.
Jag och min jakt kamrater gjorde min fars dag och det kan jag leva på länge :)



Jag måste berätta en annan sak som fick mig att nästan bryta ihop här om dagen.
Bryta ihop av glädje måste jag säga då. Jag ville överaska min sambo med en ros i hennes bil när hon sluta jobbet, den skulle bara stå där på hennes säte när hon kom till bilen. Så jag och min far gick in och jag köpte en ros och min far vart alldelens till sig och försökte får ur sig det han ville ha sagt. ´Men så plötsligt så kom det, jag vill köpa blommor åt Susanne. Hon är ju så snäll åt mig, när han sa det fick jag tårar i ögonen och ett leende på läpparna. Pappa ser att mamma bryr sig om han än och han är sååå tacksam för det. Han valde ett kort där vi kom överens om vad det skulle stå. Men jag fick skriva!

Det stod, Tack för att du finns/ älskar dig/ Lasse

Njut av varje ögonblick som du får, dom kommer aldrig igen.

Kommentarer
Postat av: mio

Kram på dig vännen :-)har varit upp och hälsat på ida å barnen, sussane och lasse var oxå där en stund innan jag åkte :-D Hoppas vi ses på Maltes dop , massa kramar mio

2009-10-31 @ 12:39:09
Postat av: Marianne

Hej!

Jag läser om personer med demens på högskolan. Uppskattar att läsa din blogg. I skolan blir det enn annan typ av läsning. Här i din blogg är det dina ord och dina känslor. Ofta, ofta blir jag rörd till tårar.

Fortsätt med det här, tror det är flera än jag som är in och tar del av ditt liv och dina tankar.

TACK

2009-11-12 @ 12:07:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0