Vad tänker du??

Vad tänker du nu du hör orden alzheimers eller demens?
Jag vet att jag tänkte gamla människor på ett hem nånstans.
Aldrig slog tanken mig att personer som är 35 kan drabbas av det, heller kunde jag aldrig tänka mig in i hur det skulle vara för dom drabbade. Men det jag ana minst av allt det var hur jobbigt det är för alla anhöriga.
Jag som person har ganska enkelt för att utrycka mig, att hitta nya lösningar för en bättre värld.
Men under min resa har jag förståt att jag är ganska unik, inte många som har styrkan och orken till det.
Jag tänker ofta på dom som sitter hemma i ett mörker!
Vad tänker dom, skäms dom eller känner dom sig ensamma. Vad kan vi göra för dom som inte vågar berätta för sina vänner, arbetskamrater,den nya kärleken? Hur ska man få ut dom ur mörkret och känna solen värma deras kind igen? Hur får man en person att släppa på smärtan som den låst inom sig så länge?
Varför är inte denna sjukdom så pass accepterad, så folk slipper skämmas?
Jag tror att jag kommit en bit på vägen, dels skriver jag denna blogg där alla som läser är anonyma om dom vill.
Dessutom är jag ute och föreläser om all smärta, hjälper jag en är det värt alla tårar jag fäller!
Alla ensamma nätter när jag haft ett tryck över mitt bröst och gråten har varit min enda vän.
För varje gång jag släppte lite på mitt tryck, kom jag närmare en lösning!
Som ett stormigt hav har det kännts i min själ, för att sen ebba ut i ett totalt lugn.
Av alla resor jag tagit i mitt liv så detta den jobbigaste resan. Vissa stunder vill jag inget annat än jobba för att få ut budskapet om denna otäcka sjukdom, för att sen deppa ihop och känna att allt är meningslöst!
Vad kan jag göra? Jag är ju bara en ensam individ. Det finns ju ingen där ute som vill lyssna på en ledsen sörjande människa som mig. Jag är ju bara en vanlig kille från Dalarna, jag kan inte göra nån skillnad.!
Eller kan jag?!!!!!
Jag kan om jag vill! Det sa alltid pappa, Mattias allt du vill det kan du!
Och om du nån gång tvekar så ska jag hjälpa dig!
Mattias när du känner att du inte fixar nåt eller orkar mer, då vet jag att du kan.
Allt du vill ska du göra, vet du jag vill göra en förändring.
Jag ska lyckas få hela j-vla Sverige att öppna ögona för denna j-vla sjukdom!!!
Jag gör det för dig pappa för allt du gett mig, för all kärlek du visat.
Pappa du är min bäste vän! Nu då och föralltid <3

Ja det är vad jag tror jag måste göra för att alla ska våga prata om detta.
Om 10 år ska jag ha lyckats, på nåt vis ska jag lyckas och allt är pappas förtjänst.
Tv sändningar, tidningar,olika mässor. Överallt ska demensens sjukdomar synas!!!
Överallt!!
Pappa jag älskar dig! Hela Sverige kommer att få höra om hur underbar du varit mot mig.
Hela Sverige kommer veta vem du var!
Där du slutar tar jag vid, pappa du saknas mig.



Japp!!!
Nu precis nu börjar framtiden för Alzheimers!!
Precis nu!!
Wish me luck!!

Kommentarer
Postat av: Tobias Nygårds

Det ska du göra visa svergie att detta är inget man ska skämmas över och kör bara hårt. Det är klart du fixar det. Jag ska vara ´med på ett hörn och hjälpa dej så mycket jag kan... Ha det bäst...

2010-11-07 @ 17:41:13
URL: http://alzheimersanhorig.blogg.se/
Postat av: Cathrine Gustafsson

Underbart å höra Mattias..go for it...Kram Cathrine

2010-11-08 @ 16:49:19
Postat av: Susanne Ridenius

Hej Mattias!



Vad fint du skriver om din pappa. Kanske kan dokumentären "Alzheimers i familjen" vara intressant för dig att titta på, även om den är sorglig? Det är Chris som filmar sin far som blev sjuk i Alzheimers vid 57 års ålder. Han berättar om sin relation till sin far och intervjuar sin mamma och sina syskon om hur de upplever faderns sjukdom. Även om varje livsöde är unikt kan det vara skönt att se att det finns fler i samma situation. Filmen finns i UR Play: http://www.ur.se/play/157627 till och med 19/11 2010.



Jag önskar dig all lycka i ditt arbete att sprida information om Alzheimers sjukdom.



Med vänlig hälsning

Susanne Ridenius, webbredaktör på UR

2010-11-09 @ 11:23:36
URL: http://www.ur.se/play/157627
Postat av: Peter af Petersens

Mattias vilken styrka!!! Så starkt. Ja det går verkligen i vågor hur man orkar, själv är jag engagerad i Alzheimerföreningens forum http://www.alzheimerforeningen.se/forum/index.php?select=menya

som admin. När allt detta började för snart 2 år sedan, frågade jag Alzheimerföreningen om ett forum, ja vi har tänkt på det, vill du ta tag i det, svar ja. Måste göra något, så en annan anhörig och jag satte upp detta forum till förra sommaren. Kanske inte så mycket inlägg, men många läsare kan jag se.

Jag ser fram emot en gemensam kamp för denna dj-a sjukdom som berövar oss våra älskade (min fru) kan inte tänka mig något värre.

med de varmaste hälsningar till dig Mattias!!!!!

2010-11-09 @ 11:51:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0