Nytt år.. Låt detta bli året då allt släpper..
Alla hoppas å sitter med spänd förväntan, ja i år ska vi bli bättre människor, iår ska vi sluta med dåliga vanor.
Vi ska älska mera, hata mindre, sprida glädje å hjälpa våra medmänniskor.
Det var många år sen jag kände nått sånt, jag vet ju redan vad mitt år kommer innehålla.
Pappa blir sämre, vi kan inte ha han hemma längre. Jag kommer gråta å skrika, jag kommer göra dumma saker i min sorg. På nyårs dagen berätta mamma om att pappa måste ha blöja nu, YES vilken perfekt början på det nya året. Jag saknar pappa varje dag så jag blir knäpp, om jag fick en dag med pappa då jag kunde krama han å berätta allt jag vill ha sagt. Eller en timme, det finns så gott om idioter som får leva. Men min pappa som gav å gav av sig sj till allt å alla. Han krävde aldrig nått av nån, han ska bli dödligt sjuk. Jag fördömer dom som lämnar idiotiska jävla kommentarer här, avundsjuka kallas det. Avundsjuka på att min pappa och jag hade kärlek och närhet i våra liv. Om man inte ens törs stå för vem man är så är det ändå bara tomma ord från en mindre vetande människa. Snacka om att idiot förklara sig sj.
Ja pappa ska in på hem, jag önskar allt oftare att han bara fick dö snabbt å smärt fritt. Då skulle han få göra det hemma å han skulle få ett hyfsat värdigt slut. Men slutet verkar hålla sig på avstånd. Min familj ska väll få plågas lite till lite mer smärta ska vi få uppleva innan pappa den eviga stigen ska få vandra. Jag drömmer ibland om hur vi vandrar den eviga stigen tillsammans hur vi skrattar å umgås igen. Hur all kärlek som finns i hela min värld kretsar kring oss. Men vem vågar tro på nått sånt, vem vågar drömma om en sånt vackert slut??
Jag tror man skapar sitt eget himmel å helvete här och nu. Man har sina egna val i livet även om känslorna tar över ibland. Jul och nyår firade jag i soffan i min ensamhet, med vänner. Men ändå ensam då jag inte fixat att fira dom senaste gångerna blev det film med en av mina absolut närmaste vänner. Skönt att ha en vän som Robert, vi kan bara vara å ändå vet vi båda hur allt känns. Vi skrattar mycket i det mörka å vi har båda lika lätt att fly. Blir glad av att tänka på hur kul vi egentligen har hela tiden. När vi ska grilla å snacka skit om tjocka korvar osv :) hahaha. Bara att köra genom mcdriven kan vara skojigt som F!!!!
Men i min ensamhet i soffan gråter jag ofta av saknaden av hopplösheten. Av smärta å gamla glada minnen med min pappa. Jag vet man ska vara glad för allt man fått, men hur fan ska jag kunna det?? När det enda jag känner när jag tänker på pappa är smärta. ??!!
Lite som i låten whiskey lullaby känner jag, He tryed to drink his pain away a little at the time, but he never could get drunked enough to get it of his mind.. Until the day he put that butel to his head and pulled the triger.
He finaly drank his pain away...
Det kan vara så förflutna händelser sätter sin verkan. Ju mer man döljer ju mer sätter det sig. Ärlighet varar längst går man med och intalar sig själv i lögner och skam, skuldkänslor m.m då kommer man bara må sämre, bättre att vara öppen och tala ärligt med hjärtat. Har man en gång talat oärligt, då ska man rätta ut det och tala ärligt, för då börja allt vända sig sakta, men säkert fast man ej tror det. Kan bara hålla med om "det finns så gott om idioter som får leva" Dessvärre blir det fler av sådana och ju mer trodda blir de. Jag tror de du fördömer visar mer kärlek än vad du tror, vem de är nu. Det är ditt inre jag som är avundsjuk på dem. Din pappa och din dröm? "Ja pappa ska in på hem, jag önskar allt oftare att han bara fick dö snabbt å smärt fritt." Det är väl bäst för han, han har väl ett lindade framför sig? "När vi ska grilla å snacka skit" Jag tycker det är bra du känner smärta, för då inser du vad smärta är. För skit ska man inte snacka och du talar om andra snackar skit, är det inte att idiot förklara sig själv :) Den dagen du föddes den dagen var din första dom utifrån där kan du påverka vad du vill med ditt liv, men som ett barn är inte allt lätt,när man blir vuxen. Då är frågan vilka vuxna ögon är det man ser med, titta på dig! Hur gammal är du? Ser du livet som en lek? En sak vet vi alla Gud finns och ser allt. Och jag tror det går att bota din fars sjukdom, om du visar mer glädje och ser saker, för vad dom verkligen är, och inte utifrån vad du själv anser om dem.Ibland måste man ta sig själv till känna men det kan vara svårt om man har schizofreni eller lider av mytomani vet inte om du gör det men när man läser dina berättelser börjar man ana det, för jag tror du känner inte dig själv, t.e.x Du nämner din far krävde aldrig något av dig, men du verkar kräva av han? För jag ser ett barn när jag läser denna text. Vi kan börja med vilka är dina dåliga vanor? Detta är inte ofta jag ser sånt i en text, då lär man ha mycket på sitt samvete. Enda jag kan säga var med din far och respektera han, och då ska du respektera hans tankar och funderingar och inte bli arg på han. Kan du inte det, då är du inte hans son, och ta inte denna mening orda grant då! Och jag väljer vara anonym som den andra skribenten då har du något att börja tänka på! :) Snacka om att idiot förklara sig och anse andra människor har ett mindre vetande som människa. Vill även säga ta och läs detta: http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykopati Har även hört detta skall vara ärftligt om du har det. Och alzheimers är också ärftligt. Själv vill jag inte skada dig med denna text om du tror det vill jag även tillägga, ha ett bra år :)
Fanns ju inte ett rätt i det du skrev nu, om man lever i din fantasi värld ack så besviken du kommer bli din stackare. Lyckas bota alzheimers tssss.. Säger det igen, din stackare.
Lägg inte ner en sekund på denna ynkliga själ Mattias!Blir väldigt fundersam om det är en väldigt bitter människa eller han/hon inte har en väldigt sned bild av livet,tycker verkligen synd om denna människa... Cathrine
Till den Anonyma skribenten:
Att slänga sig hit & dit med diagnoser som mytomani, schizofreni eller psykopati och dessutom antyda att Mattias möjligen skulle lida utav någon av dessa. Och samtidigt påstå att man inte på något vis vill skada med denna text. Menar du istället att det skulle tillföra något?! På vilket vis då?
Känns väldigt svårt att tillföra något genom att lämna ett långt inlägg med starka åsikter som anonym person och därmed inte ens lämna möjlighet till någon dialog.
Ett ynkligt inlägg som endast sårar i en period som redan är allt för svår för vem som helst, oavsett om man är mytoman, psykopat, schizofren eller fri från diagnoser.
"Och jag väljer vara anonym som den andra skribenten då har du något att börja tänka på!" Du tycker inte att det känns som att det redan finns tillräckligt mycket att tänka på?
Till Mattias:
Kärlek!
Kan bara hålla med dej Mattias denna person lever i det blå och har ingen aning om hur det är att vara anhörig.
Kramar Till dej Mattias!
Suck
Man blir bara LEDSEN...
- LEDSEN för att det finns människor som den anonyma skribenten ovan. Sällan man läser så mycket fel, osanningar och ordbajseri som i den texten... Sanslöst och smaklöst!
- LEDSEN över att det finns sjukdomar som t.ex. alzheimers.
OCH
- LEDSEN över att du Mattias - fina människa - och din familj ska behöva gå igenom det ni gör.
Jag känner och lider med Er.
Tyvärr är livet ofta orättvist... Det är tyvärr så och det är ingens fel och det finns heller inget vi kan göra åt det.
Massa kramar // Cissi
Nu skriver jag till alla er här ovan, och jag är samma person som skrev detta långa inlägg ovan med väldigt bra information. Jag vet det är mycket känslor i luften. Och ni alla tycker om han och visar att ni bryr er om han och så, och det är väldigt bra. Men jag väljer att kvar stå med att han kan ha någon form av personlighetsstörning och det kan vara ärftligt, men ur ett trauma kan man lätt få det, och är inte denna sjukdom ett trauma för han? Kanske upplevt tidigare trauman? Inte vet jag. Men jag tycker han skall söka upp vård så han får hjälp med detta! Helt seriöst! Jag bryr mig om alla människor vem de är, och jag törs även säga detta, alla har rätten att leva! Jag känner mig LEDSEN hur ni kan acceptera något sådant! Så jag kan vara en stackare, en ynklig själ, men jag må ha folkvett med mig och anser alla ska få leva, om det är en sne vriden syn på livet? Då lär det finnas mycket brister i vederbörande personer som kan tycka så, som svävar i det blå som inte ser i verkligheten och lever i osanningar. Och jag vill även nämna Mattias ser bra ut och är väldigt charmerande när man kommer till han som person :) Sedan började jag läsa om en sak. Kolla gärna länken jag gav er. Ha de det bra och krya på er allesammans :)
Ja du anonyma människa. Om du tror dig ha folkvett så varsågod och tro det. Du har uppenbarligen ingen aning om vad det är. Ej heller vad du skriver om. Men om du nu bryr dig om ALLA människor som du påstår, så föreslår jag att vad du skrev ovan var det sista du skrev här.
Men HERREGUD människa!!! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG?! Mattias, det här är inget att bry sig om... Ta den "anonyme amatörpsykiatrikern" för vad han/hon är, dvs ETT STORT JÄVLA SKÄMT! Refererar till och med till Wikepedia! Menar du allvar!? Jag börjar nästan tro att du driver med Mattias (på ett väldigt elakt sätt). "En sak vet vi alla, Gud finns och ser allt". Ha ha ha ha... Du kan ta och stoppa upp din Gud i röven! Om det nu är så att du menar allvar så skulle det vara ett sant nöje att krossa dig och "din väldigt bra information", för det du gör är elakt! Något att tänka på kanske om du nu är så gudfruktig (jag antar att din Gud inte accepterar att man behandlar andra illa). Du hittar mig på Facebook som Josefin Liss eller om du hellre föredrar mail så är min adress [email protected]
Jag väntar på dig, din Gud och din kunskap... Eller så kan du ju alltid fortsätta sprida negativ energi omkring dig genom att försöka trycka ner andra och vara allmänt elak. I sådana fall ses vi i helvetet så småning om, och DET min "vän" vill du nog helst slippa...
Åh, du anonyme skribent. Det dummaste jag hört, du vet inget om familjen det berör så va bara tyst, och vad är du rädd för eftersom du inte kan ge till känna vem du är.
Till anonyme skribenten:
Du som gillar wikipedia referenser borde ta en titta på vad som står angående "Ärekränkning"
"Ärekränkning är ett samlingsnamn för förtal och förolämpning enligt 5 kapitlet i Brottsbalken"
Hej!
Anonyma kränkande inlägg kan man bara tycka illa om.
All heder åt Dig Mattias för Din kärlek till Din svårt sjuke pappa och det Du också gjort för andra i liknande situation. Det är lätt att förstå hur Du känner och tänker inför nya året.
Jag försöker själv hålla fanan i topp men det är inte så lätt. Min man (66 år) har demens av någon sort. Vår dotter 16 år är lika frustrerad, arg, besviken som Du och känner sig väldigt ensam i sin tonårsvärld med denna upplevelse.
Ta inte whiskey lullaby på orden. Fortsätt kämpa och stå ut. Strunta i märkliga, okunniga och kränkande kommentarer här. Du är modig som ändå fortsätter skriva om Din situation - det hjälper oss andra lite att se att vi inte är ensamma. Du är inte ensam heller. Håll dig till Robert och andra vänner IRL och så finns vi i cyberspace också.
MVH Anna-Carin
Hej Mattias!
Hittade din blogg när jag googlade runt lite om alzheimers.Fick reda på för ca. en månad sedan att min pappa har det.Man försöker ta en dag i taget... Sköt om dig!
/Linda
Hej!
Hittade din blogg jag sökte bloggar utifrån mitt arbetsområde, som är Alzheimers sjukdom. Jag blir oerhört berörd av de ganska få inlägg som jag läst. Som du ju vet utifrån ditt engagemang i anhörigförening så är du ju långt ifrån ensam... även om det ju inte förändrar verkligheten du har att tackla för det...
Ville lämna en kommentar och när jag klickade på kommentarsfältet förundras jag över den första mycket märkliga kommentaren. Jag hoppas inte att du tar illa vid dig! Det finns så mycket märkliga personer - sjuka som friska - som skriver precis vad som helst på internet.
Vill bara uttrycka min medkänsla för din och din familjs situation, och säga tack för att du delar med dig. Det är smärtsamt att läsa, men "nyttigt" för mig som professionell, och som största delen av tiden sitter skyddad på andra sidan skrivbordet i mötet med denna skoningslösa sjukdom, att bli påmind om hur det är när patienten och dennes anhöriga gått hem...
Många tankar till dig och din familj!
Skänker en massa tankar till dig, jag lever själv dagligen med en pappa som har Demens och alzheimer. Det är en ständig kamp, som ingen någonsin kan föreställa sig förrän de själva hamnar i samma sits..
Man vet inte hur det känns om man inte själv är där. Känslorna, ångesten, samvetet, sorgen.
Jag vet hur det är och hur svårt det är att hantera känslorna.
Kram från en i samma situation!
/Sabina
